Mobiltelefoni – en folkhälsofara

Den samlade mängden elektromagnetisk strålning, den så kallade elsmogen, har ökat lavinartat de senaste åren. Av ett oöverskådligt antal strålningskällor utgör mobiltelefonin nu en ständigt växande del.

På grund av ”det osäkra forskningsläget” har det inte fastställts några internationella gränsvärden för radiofrekvent strålning. De rekommenderade gränsvärdena kommer från mobilindustrin via ICNIRP (International Commission on Non-Ionising Radiation Protection), WHO och EU. Dessa gränsvärden utgår enbart från skadliga uppvärmningseffekter på kroppsvävnad.
EU har skyddat sig från ansvar genom att låta enskilda medlemsländer rekommendera lägre gränsvärden om de så önskar. Svenska myndigheter med SSI och Socialstyrelsen i spetsen hävdar att strålning understigande EU:s rekommenderade gränsvärden inte kan vara skadlig.

Skrämmande forskningsresultat
Ett stort antal bekräftade och icke bekräftade internationella forskningsrapporter påvisar motsatsen. Exempelvis fann professorerna Salford, Brun och Persson vid Lunds universitetssjukhus att hjärnbarriären släpper igenom skadliga äggviteämnen som kan orsaka Alzheimers, cancer och MS vid mobiltelefonstrålning i storleksordningen en tusendels watt per kilo kroppsvävnad. Denna effekt kan en mobiltelefon ge på flera meters avstånd.
Det nuvarande svenska gränsvärdet är 2W/kg (SAR, Specific Absorbtion Rate). Sommaren 2001 hade de upprepat försöket 16 gånger, och nu har även franska forskare nått samma resultat!

Barnen mest utsatta
Samma sommar presenterade professorerna Lennart Hardell och Kjell Hansson Mild en studie om sambandet mellan mobiltelefoni och hjärntumörer på en forskarkongress i London. Vuxna användare visade sig löpa 2,5 gånger större risk än andra, och barn 3,5 gånger större.
International Conference on Call Tower Siting, i Salzburg sommaren 2001, rekommenderar ett gränsvärde för sändare på 0,1 µW/cm2. I Ryssland ligger motsvarande gränsvärde på 2,4 µW/cm2, medan det i Kina är 6,6 µW/cm2 och i Italien 10 µW/cm2. Sverige följer ICNIRP:s rekommendation på högst 1000 µW/cm2.
En fransk rapport som i september 2001 publicerades i La Presse Medicale (Frankrikes motsvarighet till The Lancet), utförd av Roger Santini, påvisar med stor statistisk signifikans ett ökat antal utbrändhetssymptom hos boende inom 300 m från en basstation. Professor Santini ansåg att detta pekade på behovet av fördjupad forskning, men i stället drogs hans forskningsanslag in.

Oberoende forskare hindras
Det skrämmande är att många oberoende forskare som kommit fram till oroande forskningsresultat på olika sätt hindras från att fortsätta forska, medan den av mobilindustrin betalda forskningen, som förmodligen inte är helt opartisk, tar över. Ovanstående indikerar vikten av att hejda vidare mobiltelefoniutbyggnad tills alla befintliga forskningsresultat har nagelfarits av kompetenta, från
mobilindustrin fristående forskare, och därefter kompletterats med långtidsstudier av hälsoeffekter med aktuella frekvenstyper. Detta för att ha en säker grund för mobiltelefonins framtida utveckling.
Tjänstemannaorganisationerna TCO och SIF tillhör dem som tagit ”elöverkänslighet” på allvar, eftersom så många tjänstemän blivit skadade. TCO har exempelvis kommit fram till ett högsta SAR-värde på 0,8 W/kg för att börja märka TCO-märkta mobiler.
SIF anser att 5 % av invånarna lider av så kallad elöverkänslighet, däribland en stor del högt utbildade och högt motiverade tekniker.

Lågstrålande zoner – livsviktigt
Dessa människors svåra situation måste tas på allvar av samhället. Deras rörelsefrihet är synnerligen begränsad, och många kan inte ens leva kvar i sina hem på grund av svåra störningar från omgivande strålkällor. Många har tvingats flytta från redan elsanerade hem flera gånger sedan nya mobilsändare, kraftledningar eller dylikt uppförts i närheten. Om 3G genomförs planenligt, kommer det inte längre att finnas någonstans att fly. För varje dag förvärras livsvillkoren för denna stadigt växande grupp. Tillgängligheten till affärer, apotek, sjukvård och annan samhällsservice minskar med den aldrig sinande floden av lågenergilampor, datorer, mobiler och antenner. Därför är det livsviktigt att införa ”lågstrålande zoner”, dvs områden som fredas från ytterligare elektromagnetisk strålning.

Underbara möjligheter
Den moderna kommunikationstekniken rymmer underbara möjligheter till global kontakt och kunskapsspridning. Om vi agerar för mer oberoende forskning, för värdet av att skynda långsamt, kan denna teknik förmodligen utvecklas på ett sätt som inte medför risker för människornas hälsa.
Sopas riskerna under mattan kan konsekvenserna bli katastrofala, inte minst för teknikens framtida utveckling. En sund tillämpning av försiktighetsprincipen borde vara att forska först och bygga ut sedan, i stället för att, som nu, agera först och sedan ställas inför oerhörda problem, vilket skett så många gånger tidigare (asbest, kvicksilver, hormoslyr – listan kan göras lång).
Vi får inte riskera en utveckling som många anser kunna leda till den största miljöhälsokatastrofen någonsin. För att citera tyska strålskyddsinstitutets chef, miljöpartisten Wolfram König, vill vi inte att det i framtiden ska sägas att vi äventyrade människors hälsa för att tillmötesgå mobilindustrins ekonomiska intressen.

Bo Fredberg