Förekomsten ökar av mediciner och andra kemikalier i våra vattendrag. Det är oacceptabelt att vi har så liten kunskap om vilka konsekvenserna av detta kan bli.

Det är fel att tro att den medicinska cocktail som vårt dricksvatten håller på att bli inte har några effekter på oss eller vår omgivning.
Idag vet nog de flesta att man inte ska spola ned överbliven medicin i toaletten. Det verkar logiskt men är kanske ändå bara en symbolisk handling, eftersom det mesta av medicinen kommer ut i våra vattendrag i alla fall, via urinen.
Exempelvis återfinns upp till 90 procent av intagen antibiotika i urinen. De senaste årtiondena har fler och fler rapporter visat att i princip alla de medicinska preparat vi i dag använder kan återfinnas i vattendrag, sjöar och grundvatten.

Långlivade läkemedel
Mediciner är framtagna för att ha biologiska effekter. De är i de flesta fall helt syntetiska, ibland t o m designade för att inte vara lätt nedbrytbara, detta av hållbarhets- och effektivitetsskäl. Det innebär att de är långlivade. Medicinerna fortsätter naturligtvis att ha biologiska effekter sedan de utfört sitt värv i den sjuka människan.
Ibland går medicinerna genom människan och kommer ut kemiskt oförändrade och kan fortsätta att ha effekt på andra organismer. Ibland kommer de ut som nya föreningar, delvis nedbrutna eller modifierade. En del av dessa metaboliter (nedbrutna delar) har helt andra biologiska egenskaper än modermolekylen. Eftersom de ofta har lång livslängd, tenderar de dessutom att anrikas i naturen.

Inga gränsvärden
I vattenverkens kontroller hittar man bara det man söker. Halter av droger och mediciner är ännu inget man rutinmässigt letar efter eller mäter.
Det finns inga gränsvärden för hur mycket antibiotika eller östrogener som vattnet får innehålla. När det gäller bekämpningsmedel däremot, finns en längre tradition av att göra stickprovskontroller, trots att halterna av dessa idag i många fall är lägre än halterna av droger. Det kanske beror på att pesticider handhas och framtas av agronomer och naturvetare med ett bredare ekologiskt synsätt än medicinare.
Medicinföroreningar har ignorerats, kanske på grund av att den medicinska vetenskapen alltför ofta tenderar att isolera människan från naturen och endast är intresserad av effekter på människokroppen.

På senare tid har flera undersökningar där man sökt och också hittat mediciner i våra vattensystem presenterats. I en schweizisk undersökning har man hittat höga halter av kolesterolsänkande medel i sjövatten. Genom Berlins kranvatten kan man få i sig bland annat ibuprofen, ett smärtstillande preparat, fluoroquinolone, ett antibiotikum, diverse hormoner såsom östrogen och kemoterapeutiska ämnen som används vid cancerbehandling.
I en engelsk undersökning av ett vattendrag i London från 80-talet uppskattades antalet droger till 170, en blandning som innehöll allt från aspirin till morfin.

Läkemedel från djur
Undersökningarna är hittills alltför få för att få en heltäckande bild av problematiken. Det enda genomgående resultatet hittills verkar vara att den som söker han finner. Problemet med drogföroreningar gäller inte bara humant intag av mediciner. Fortfarande används ju antibiotika i vissa fall vid djuruppfödning. Här återförs ofta urinen till jorden, vilket innebär att vår åkerjord får sig en penicillinkur då och då, en fantastisk grogrund för uppkomst av antibiotikaresistenta bakterier.
Fiskodlingar utgör en annan bov i sammanhanget. Där går mycket av den antibiotika som ges via fiskfodret inte ens vägen genom fiskarna, utan sprids direkt i vattnet.
Spelar den här lågskaliga ”medicineringen” av vår omgivning och oss själva någon roll? Det saknas tyvärr både studier och kunskap om vad lång tids lågdosexponering av alla de tusentals mediciner vi använder innebär för olika organismer.

Fortplantningen störs
Hittills har bara ett fåtal studier av effekter på kortlivade organismer som bakterier och alger rapporterats. Man vet att fortplantningen hos flera organismer kan störas av hormonpreparat. Smärtstillande medel kan hindra tillväxt av bakterier liksom naturligtvis också antibiotika kan. Antibiotika har även påvisats kunna hämma tillväxt hos växter. Men för det stora flertalet ämnen har vi ingen aning om effekterna, varken på oss själva eller vår miljö.
Vi vet faktiskt ännu inte vilka ämnen eller vilka koncentrationer det handlar om. Mycket forskning behövs således inom detta område. Men framför allt behövs forskning om effekterna av läkemedel utanför människokroppen.

Christel Gustafsson