Du vet inte mycket, du. Ilene Stenson bombarderar mig med fakta för att bota min okunskap om kosten. Hon pekar på den ena skriften och tidningen efter den andra där jag kan läsa mer.

Som liten flicka, nu är hon 59, kände hon så starkt för alla lidande djur som hon såg i lagårdar att hon inte ville leva; instängda, ensamma, halvhungriga djur och djur i burar och koppel. Men även om hon var stark djurvän blev hon inte vegetarian.
Till slut blev hon så besvärad av frågorna varför hon som var djurvän åt kött att hon julafton 1973 sa till sin sambo: Ska vi ta och bli vegetarianer? De hade inte väntat sig effekten det fick på deras krämpor. Han gick ner 18 kilo och hon sju, han hade haft halsbränna och svåra svettningar som han skulle opereras för, hon kände sig orkeslös, var ofta förkyld och hade svårt att sova. Allt försvann efter ett par månader. Och verkan på psyket! Förut hade de varit så hetsiga att de lätt började slåss. Nu blev de mer tålmodiga. Det låg något i vegetarianismen.

Blev propagandist
Ilene hade börjat på hushållslärarlinjen på hösten. När hon kom tillbaka efter julen och började propagera för sin nya ståndpunkt kom hon i konflikt. Hon fick Aare Waerlands bok ”Nycklar till hälsa” lagd framför sig och började bläddra. Torrborstning. Nej men Gud! Råkost. Nej kära!
Hon slog ifrån sig ända tills hon kom till sista kapitlet: Den trojanska hästen. Det handlade om människan som det vandrande utedasset. Ett gram kött ger biljoner förruttnelsebakterier. Bilden blev en vändpunkt för henne och hon tog till sig Waerlands hela budskap.

Ilene blev propagandist för en ny livsföring, skrev artiklar, kontaktade patientföreningar, höll föredrag och startade livsföringskurser. Hon höll i nästan varje kurs i vegetarisk matlagning som var i Göteborg, på Villa Frisksport och andra ställen. Eleverna fick ta med sig ingredienserna och ta hem resultatet så att det blev lättare attadministrera. Hon orkade nästan hur mycket som helst. Cyklade runt i ur och skur. Men idag har det inte blivit den samhällsomvandling hon trodde då.
– Det är dödstyst. Samhället gör allt för att tiga ihjäl hur man blir frisk. De som botat sig med kost bli inte trodda. De som talar om varför vi bli sjuka stämplas som fanatiker. Man sätter all sin tro till medicinen. Och den kan bara skära, förgifta och bränna. Att ge pengar till reumatikerfonden eller cancerfonden är meningslöst. De bidrar inte till hälsan. Man forskar inte på det som kan ge bot, utan på det som ger pengar.

Kostterapi mot cancer
Ilene pekar på en artikel i tidningen 2000-talets vetenskap hur TV 4 ordnade häxjakt mot Mistelgården för att en man som behandlats där för levercancer trots allt dog. Läkarvetenskapen kan inget göra mot den diagnosen utan 95 % dör. Ägarinnan måste upphöra med verksamheten. Hon blev så småningom frikänd från kvacksalveri, eftersom vad de gjorde inte var adekvat cancerbehandling (enligt skolmedicinens synsätt) utan bara omvårdnad.
Groddade mungbönor var en av de kostterapier Mistelgården använde. De innehåller nitrolisider som bl a består av giftig vätecyanid. Men vätecyanid frigörs bara av enzymer som cancervävnad innehåller mycket av, medan cancervävnaden har lite av ett annat enzym som binder cyaniden igen. Detta enzym, rodanas, finns rikligt i friska celler. Folkslag som äter livsmedel med nitrolisider i har nästan ingen cancer.

Bland de Ilene mötte var en man i sista stadiet av cancern malignt melanom. Han var 1,85 cm lång och vägde bara 40 kilo men var ändå ännu så vacker. Hon bestämde: Han skall inte dö! Och övertalade en alternativ tandläkare som hade tänkt åka på semester att ta hand om mannen. På två veckor tog tandläkaren ut 25 amalgamfyllningar. Varannan dag tandsanering och varannan amerikansk tarmsköljning. Hon lagade veganmat. När Ilene och mannen åkte till tandläkaren orkade mannen bara köra en halvtimme i taget, men hem körde han i ett sträck. Men då var han öm i tandköttet och anmälde tandläkaren till Socialstyrelsen. Tandläkaren miste legitimationen. Men mannen är fortfarande vid prima vigör.

Levande föda
Kurt Sandvik kom och lyssnade på Ilenes föredrag och förstod att det var något. Han botade sin psoriasis, allergi, huvudvärk och tröga mage, sitt höga blodtryck och retliga humör med stora mängder kalk. Han startade ett institut, PH-balans, och har skrivit flera böcker som ”Hur man dör frisk”.
Av det vi äter är bara en fjärdedel basbildande och resten syrabildande. Det borde vara tvärtom. Grönsaker har ofta positivt pH. Men när vi slår ut vattnet vi kokt dem i slår vi ut det basiska (och vitaminerna) och behåller det sura. Om kroppen inte kan neutralisera syraöverskottet lagras det upp i celler, bindväv och skelett och vi får smärta, stelhet, gikt, eksem och trötthet. Hälsokostrådet har gett ut en broschyr om Syra-basbalansen.

Själv håller sig Ilene numera till levande föda, sånt som inte kokts eller stekts, frukt, grönt och groddar. Hon samlar vilda växter i naturen och torkar dem. De är näringsrikast. Hon åker gärna ut och pratar om och lagar levande föda. En specialitet är levande tårtor med fruktsallad i botten. Levande föda kan ge livslusten tillbaka åt vem som helst.
Som bevis på överlägsenheten hos levande föda anför hon en tysk tandläkare, Johan Georg Schnitzer, som satte 5 000 människor på sådan diet ett år. Nästan alla svarade på enkäten efteråt och resultatet var en medicinsk sensation. Men det förtegs

Botade reumatism
En man som kom och lyssnade på henne hade Bechterews, ett slags reumatism som går på bindväven så att ryggraden sjunker ihop. Läkaren hade bara sprutor och mediciner att ge och de hjälpte inte. Han kunde inte ens hålla uppe huvudet. Men han tänkte att om en femtioårig kvinna kan springa maraton och vinterbada så kunde han kanske få lindring med rätt kost. Ilene satte honom på levande föda och mannen rätade ut sig så att han blev längre än läkaren.

Mjölk är rena döden. Det är stoppande, skeletturlakande, cancerframkallande och ger reumatism. Kaffe med 5 000 gifter är tabu. Istället bjuder hon på gröndrink med mixade maskrosor och nässlor i persikosaft med tillsats av vitaminer i kollodial (finfördelad) lösning. Gott. Vanliga tabletter med oorganiska vitaminer tar inte kroppen upp.

Ständigt på resa
Ilene bor i ett torp i Dalsland, långt från bussen, som bara går två gånger i veckan, utan riktig väg och utan el och vatten.
Men hon trivs. En gammal man som kände henne upplät sitt hus när han läste att hon blev utslängd mitt i vintern för fem år sen. Till Dalsland hade hon kommit med sin sambo för att odla ekologiskt, men nu är hon lycklig singel. Fast hon är sällan hemma utan på ständig resa för att hjälpa människor och företag. Nu ska hon till Väddö Växthus, ett behandlingshem, för att hjälpa till. Men hon lyssnar av telefonsvararen om Du vill ha kontakt. Telefonnumret är 0534-211 31 och adressen Stom Gesäter, 668 93 Ed.
Om Ilene kan nog sägas detsamma som hon skrev om sin väninna i förordet till boken ”Oraffinerat” som hon trugade henne att skriva: ”Det finns människor som vågar gå otrampade vägar och röja spår åt andra. De är orädda, utmanar auktoriteter och lämnar gamla osunda traditioner.”

Hans Sternlycke