“Landskapet är en kärlek till människan“ säger Michael Economou.
Nu ligger vår Hallandsås med kölen i vädret. Den har dränerats på vatten, och nu dräneras rättssystemet på respekt och tillit.
Strax före instundande domstolsförhandlingar har överåklagaren i Malmö beslutat att inte åtala Banverkets tre ansvariga tjänstemän. Åklagaren slår undan benen på vakthållande miljövänner. När det gäller vattendom fråntas miljörörelsen möjlighet att ingripa i framtiden.

Att åtalet läggs ner förvånar inte mot bakgrund av korridorsnacket vid planeringsmötet i tingsrätten inför höstens domstolsförhandlingar. Där var bl a Banverkets tre försvarsadvokater på plats. Det låg i luften att vattenlagen inte skulle anses ha med saken att göra. Skriftväxling mellan rättsexperterna var också redan igång.
Sedan dess har endast en dom utfärdats – i frågan om giftanvändningen: platschefen för Rocha Gil, vars svenska avdelning nu bytt namn, dömdes, ungefär som klottrare*1, till 90 dagsböter (90 tusendelar av årsinkomsten), vilket betyder ynkliga omkring 65.000:- i bot för långsiktiga skador i mångmiljonklassen. Dagens svaga miljölagstiftning och ännu svagare tillämpning gör att grova miljöbrott räknas in, likt felräkningspengar i bolagens kalkyler.

Banverkets överuttag av grundvatten vid tunnelbygget polisanmäldes redan 4/12 1996, av Mp de Gröna i Ängelholm. Vattendomen tillät bortledande av inträngande grundvatten, maximalt 3,5 liter per sekund och kilometer tunnelsträcka, sammanlagt högst 33 liter per sekund, närmare 3000 kubikmeter per dygn. Tillståndet har ibland överskridits med det tredubbla och överskrids kontinuerligt sedan länge med minst det dubbla. Vattenföretagets omfattning saknar alltså tillstånd.
Trots påstötningar agerade varken polis eller åklagare på denna anmälan. Först då akrylamiden dödat kor, påverkat tunnelarbetare och förgiftat brunnar ingrep de, i september/oktober 1997. Vill åklagaren mörka tidigare försyndelser?

En interpellation i riksdagen i december 1996 hade kunnat sätta fokus på vad som höll på att ske. Därför informerade mp Ängelholm de båda språkrören. Tyvärr tog de inget initiativ.
Den första utredningen, från 1985, skrev: “Ur miljösynpunkt skulle ett tunnelbygge ej medföra några större problem“. Endast två nackdelar noteras, att Båstads station behövde flyttas en bit från samhället och att “Järnvägens nuvarande sträckning över Hallandsåsen är mycket naturskönt belägen, vilket innebär att tågresan ur denna synpunkt är en positiv upplevelse för passagerarna. En järnvägstunnel skulle i detta avseende innebära en viss försämring.“
Men man kunde vinna 7-8 minuter med en lång tunnel, och därmed var saken klar. “Snabbheten är den extas som den tekniska revolutionen har skänkt människan“ skriver Milan Kundera i sin roman om långsamhetens behag.

Den borgerliga regeringen, med trafikminister Mats Odell i spetsen, gav klarsignal till Kraftbyggarna att borra i det nedvittrade berget. Hallborr tvingades ge upp efter tretton meter, vilket blev en visa i Bjäre Dröms sångarförening.
Det första borrandet sattes igång trots varningarna från lokalbefolkningen, som känner till bergets konsistens. Nu står vi inför ett nytt borrföretag. Nu ignoreras åter varningarna. Det tar cirka ett år bara att bygga borrmaskinen inne i ett bergrum. Man ämnar sänka grundvattnet ännu mer än hundra meter!
Mätningar i gamla brunnar och vid borrning av nya visar att sprick-bildningarnas influensområde på grundvattnet är kraftigare och mer utbrett än det som Banverket anger. Den kritiske kvartärgeologen Nils-Axel Mörner*2 skriver “Under inga som helst omständigheter kan det faktiska influensområdet ha gränser som är parallella med tunneln“. Banverkets beräkningar bygger på fiktiva modeller, inte på fältstudier, menar han vidare.

Det allvarligt påverkade området kommer att vara mycket större. Diverse experter verkar inte ha insett att, som Mörner skriver, “Hallandsåsen representerar en av vårt lands kraftigaste tektoniska zoner; d v s en zon där vertikala och horisontella krafter skjutit och pressat berget under miljontals år. Själva åsen, en horst, synes ha tryckts upp för cirka 80 miljoner år sedan. Berget som helhet, och framför allt dess sprickor och krosszoner har utsatts för vittring; fast berg har vittrat tillmjuk, plastisk lera.“
I slutrapporten från Tunnelkommissionen*3 ställde Gunnar Falkemark frågan: Varför gick allt snett? Svaret kom i hög grad att handla om brister i beslutsprocessen, speciellt vad avser regering och riksdag. Han ställde frågan om handhavandet av Hallandsåsen handlar om “demokratiskt underskott“. Frågan framstår än tydligare efter att överåklagaren i Malmö gjort Vattenlagen tandlös.

Kaj Nilsson
Mörtgr 2
262 41 Ängelholm

*1 Redan 1965 dömdes 2 personer i Stockholm till 60 dagsböter för att ha skrivit “cancer“ på tobaksreklam.
*2 Mörners synpunkter finns på http://www.pog.su.se/04public/Public.htm “Tunneln genom Hallandsåsen“
*3 “Miljö i grund och botten - erfarenheter från Hallandsåsen “. SOU 1998:137