Tobinskatt hotar bankvärldens ohämmade makt
”Bankerna gör tummen ner för Tobinskatt och kraven från bland andra Attac på att införa denna globalt” skriver DN. Bankernas federation i Europa (EBF) menar att en avgift på penningtransaktioner skulle ”destabilisera banksystemen”. De ser med oro på att EU:s nuvarande och kommande ordförandeländer, Sverige och Belgien, vill ha en fortsatt diskussion om saken. Eurobankerna framhäver att det finns praktiska svårigheter att administrera en sån skatt.
Deras lokala representant för girighetens fortsatt oinskränkta globala makt, SEB:s Klas Eklund, fick i tisdags framlägga dessa synpunkter i riksdagens frågestund ”Ekonomisk politik i en global ekonomi, Tobinskatt – hinder eller möjlighet”. Eklund sekonderades i sina politiska åsikter av Eva Frejber, vice ordförande för den numera s k ”självständiga”, d v s avdemokratiserade Riksbanken.
”Man kan vad man vill, om man ids, och lär hur det går till”, säger ordspråket. Vad det handlar om är att finansvärlden inte vill släppa något av sin makt. Att räven är en utmärkt hönsexpert betvivlar vi inte. Men när räven säger att det vore negativt och ett hinder att ha nät runt hönsgården, måste vi alltid fråga: dåligt för vem, – för utsatta höns eller mäktiga rävar?

Alltmer improduktiv toppkompetens
På bara några årtionden har de globala penningströmmarna ändrats. Från att till 95 procent ha varit betalning för reell produktion och högst 5 procent spekulation, är de nu till mer än 95 procent improduktiv spekulation. Det är ett omoraliskt nollsummespel, där kompetenta personer slänger bort all sin arbetskapacitet på att försöka sno från nationerna och varandra, utan att bidra ett uns till produktionen i världen.
Bankföreningen nämner naturligtvis inte att frånvaron av bromsar mot spekulation har destabiliserat de flesta valutorna. Tobindebatten har rört sig om blygsamma cirka en tiondels procent skatt på internationella kapitalrörelser. Avgiften skulle gå till FN, miljövård eller till u-landsstöd såsom skuldavskrivning. När vanligt folk växlar valutor tar bankerna flera procent, när man tar ut en betalningsavi på 100 kronor får man betala 20 procent. Där har bankerna tydligen inga praktiska svårigheter att administrera.

Inga experter objektiva
Vi lever i en tid av aningslös expertkult. Men nästan alla erkända experter är experter på gårdagen, avlönade av dagens maktintressen och framtrummade i dessas media. När EU:s kemiutskott sammanträder får kemiindustrins experter delta, men inte miljörörelsens framtidsexperter.
De flesta experter försvarar gårdagens maktförhållanden, även när dessa medför en återvändsgrändspolitik i förhållande till kraven på ett ekologiskt och socialt uthålligt samhälle. Några exempel: vindkraften har fördröjts i årtionden av förmenta experter, och medicinindustrins experter förteg – ända tills sköterskornas röster började tas på allvar – att en opatenterbar, billig blandning av salt och socker fungerar bättre än dyra diarrémediciner.

Är världen till för experter och mäktiga eller för alla?
Att tillståndet i världen blivit så illa beror kanske på att inte ens medborgarna har förstått att de faktiskt är unika experter på sin egen vardag och hur de vill ha världen. Alla är demokratins experter.

Roland von Malmborg