Det hamnade en bunt valsedlar i min brevlåda häromveckan. De såg precis ut som valsedlar till riksdagsval och kommunalval. Avsändare var socialdemokraterna. Men det är väl inget allmänt val nu? Jag är svensk medborgare men har inte fått något röstkort. Ändå uppmanades jag av försändelsen att rösta.
Valsedlarna gällde val till förtroendeposter i ett av de svenska trossamfunden, Svenska kyrkan. Jag är inte medlem där och har följaktligen varken lust eller rätt att rösta där. På min ort, Spånga, tillhör jag majoriteten. Här hör nämligen ungefär en tredjedel av invårnarna till Svenska kyrkan.
Med en olustig känsla av falsk marknadsföring lät jag valsedlarna gå samma väg som annan onödig reklam. Inte så att jag missunnar Svenska kyrkans medlemmar att välja förtroendevalda. Det gör man ju i alla demokratiska organisationer från Missionsförbundet till frimärksklubben. Inte heller att jag har något emot Svenska kyrkan. Det görs mycket hedervärt arbete där.

Men jag vänder mig emot att alla politiska partier – utom Miljöpartiet de Gröna, det hedrar dem – plötsligt förvandlar sig till evangelisk-lutherska partier som deltar i val inom ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Genom att utforma valsedlar precis som i offentliga, allmänna val, genom uppmaning till alla att rösta, ger man sken av att detta att vara svensk är detsamma som att tillhöra Svenska kyrkan.
Särskilt socialdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet som gärna talar om ett mångkulturellt samhälle borde inte skapa ett utanförskap hos oss alla som inte tillhör trossamfundet Svenska kyrkan genom att låtsas som om det fanns ett allmänt val vid sidan av riksdags- och kommunalvalen. Och till invandrarna sänder det signalen: du kan aldrig bli en riktig medborgare om du inte ansluter dig till trossamfundet Svenska kyrkan.
I en demokrati vänder sig de politiska partierna till alla medborgare, inte bara till vissa. Vid allmänna val välkomnar jag valsedlar i brevlådan. Men låt mig slippa uppmaningar att rösta inom organisationer som jag inte tillhör.

Erik Lindberg