Katastrofhjälpens Kalle Kråka – en riktig skata

Katastrofhjälpen för fåglar och vilt tar hand om cirka 1 200 djur per år. Av dem släpps ungefär hälften ut i naturen igen. Föreningen har problem med ekonomin och med lokalen som de växte ur nästan innan de flyttade in. I lokalen finns en blandad kompott av djur, bland annat det charmiga busfröet Kalle Kråka.
Huset är litet, utifrån ser det knappt vindtätt ut. Lukten som möter mig när jag stiger in är en stark doft av djur. Till en början nästan outhärdlig, men jag vänjer mig snabbt. Lokalen är egentligen en gammal visthusbod, ganska låg i tak.
– Du får vara max 1.65 om du vill undvika att få bulor i huvudet, ler Angelica Lindberg, ordförande i föreningen.

Katastrofhjälp för fåglar och vilt (KFV) är en förening som tar hand om och rehabiliterar vilda fåglar, harar, ekorrar, igelkottar och fladdermöss. KFV är artopartiska. Det betyder att de inte lägger in någon värdering i vilket djur det handlar om, inga djur är mer värda än andra. För tillfället finns det ungefär 75 djur i huset. Av djuren som inte kan släppas ut i naturen igen dör hälften och hälften avlivas. I föreningen arbetar ungefär tjugo aktiva, de flesta ideellt.
– Jag har alltid varit intresserad av vilda djur. Här får man ta hand om djuren och sedan släppa ut dem i naturen igen, det känns bra, säger Maria Köhn som studerar till djurvårdare och nu gör sin praktik på KFV.
Kalle Kråka är halvtam och får alltid gå lös när personalen finns på plats dagtid. Den första timmen får djuren mat. Efter det fikar personalen så att djuren får äta i fred innan städningen påbörjas.
– Vi försöker vara tillsammans med djuren så lite som möjligt, för ett vilt djur är detta lika hemskt som att ha blivit tillfångatagen av lejon eller utomjordingar. De ser oss som rovdjur. Om vi bara rör oss utanför buren är det ingen fara, men står vi och stirrar in och möter deras blick så känner de sig hotade, säger Angelica Lindberg.

Kalle hoppar runt våra fötter och sysselsätter sig bäst han hinner. Han var från början en tamkråka. Kalle har vitaminbrist och kan inte flyga. Han är mycket villig att hjälpa mig att knyta upp mina skosnören. Tittar jag ner så sneglar han upp på mig med huvudet på sned och fortsätter sedan kämpa med snörena.
– Jag gav honom min klocka att leka med i går. Kalle tyckte det var jättekul ett tag, men hoppade sedan iväg och slängde klockan i sin vattenskål, säger Maria Köhn.
Kalle vill alltid vara med när personalen jobbar med de andra djuren. Han brukar roa sig med att rycka stjärtfjädrar av de andra fåglarna och plocka bort hakarna från de andra djurens burar. Speciellt utsatta är Morris och Skutt Knipa. Morris och Skutt får bada i en liten pool varje dag. Kalle ska dels sno deras mat – superläckra mjölmaskar, dels vill han hjälpa till när de ska få sin vitaminspruta. Hjälpen brukar oftast bestå i att sno sprutan.

När djuren kommer till KFV blir de först satta i karantän. Djuren avlusas och avmaskas. I karantän får de sitta så länge medicinering pågår. Då håller man även koll på hur de äter och hur avföringen ser ut. Sedan förflyttas de till ovanvåningen. Nästa steg är uteburar där de får sitta tillsammans med andra djur. Då observeras om djuren kan äta själva och hur de går ihop med andra djur. Nästa steg är naturen.
– Det är svårt med tama djur. Vi försöker förvilda dem om det går. Om en fågel mest är rädd för andra fåglar och i stället tittar trånande på människor som går förbi, då går det inte att släppa ut den i naturen. Kajor lär sig att de ska akta sig för fåglarna på himlen. En kaja som är uppfödd av människor lär sig aldrig det. Släpps en sådan fågel ut blir den genast tagen av en rovfågel. Välgärningen leder till fågelns död i förlängningen, säger Angelica Lindberg.
På sommaren är det platsbrist på KFV. Då kan det komma sextio till åttio samtal per dag om upphittade djur, mest fågelungar. På våren ringer folk om rådjurskid och harungar. På somrarna försöker personalen svara i telefon så gott det går, men allt hinns inte med. Men det är bara att lämna ett meddelande, så ringer personalen upp så fort det finns tid.

Många människor hittar djurungar på vår och sommar men oftast är allt som det ska vara. Att det inte går att lägga tillbaka ungen där den hittades för att mamman då inte kommer att ta hand om den – det är en myt. Har det bara gått några timmar är det inga problem att lägga tillbaka ungen.
– Så långt det går bör man låta djuret ligga kvar och vara ifred. Ungefär åttio procent av alla som ringer behöver inte hjälpa djuren. Men det är skönt att folk bryr sig. Är man osäker så kan man alltid ringa och rådgöra.

Vintern är svan- och duvsäsong. Höstens problem brukar vara rovfåglar som förvillar sig till städerna. Arterna som människan kommer mest i kontakt med är även överrepresenterade på KFV. Svanar får problem på vintern då maten tryter. I vintras gjorde KFV en stor insats för svanarna när Stockholms ström frös.
– Folk var helt hysteriska och ringde runt överallt när svanarna höll på att frysa fast. Vi hade mycket hjälp av människor då. Det bildades arméer av människor som matade fåglarna och gjorde upp arbetsscheman för vem som skulle mata när.
Föreningen har inte så god ekonomi, men de försöker tigga ihop pengar så gott det går. Att driva föreningen kostar cirka 43 000 kronor i månaden. Det som kostar allra mest är specialmat till vissa djur. I höstas skickade KFV ut ett brev till alla kommuner i Stockholm där de bad om att få bli sponsrade med 25 000 kronor per år för att verksamheten skulle tryggas. Den enda som nappade var Vallentuna kommun. De flesta kommuner tyckte att det var en bra verksamhet, men ville ändå inte betala.
– Djur prioriteras alltid lägst. Vad som krävs är att djuren får en annan status. Djurskyddsfrågor skjuts över från bord till bord och ingen vill ta ansvar för dem.

När det är dags att bada Morris och Skutt så hängs ett stort lakan upp framför poolen. Orsaken uppdagas snart. Fåglarna hoppar i och plaskar med hjärtans lust. Lakanet blir genomblött på nolltid. När Morris känner sig klarbadad hoppar han upp ur badet med en fin rufsig punkfrilla. Han springer runt lite förvirrat och väntar på Skutt som inte riktigt vågar hoppa ner. Under tiden städas deras bur. De har vält spegeln som finns i deras bur för att fåglarna som är flockdjur ska känna att de tillhör en större flock.
Efter det är det dags för att utsätta Kalle för förnedrande behandling. Han rullas in i en duk och får sina klor klippta. Sällan har jag hört en kråka svära så. Men sen tar rädslan överhand och han darrar som ett asplöv. Efteråt får han en bit bulle som belöning. Han hoppar fram och tar bullen och slänger den omedelbart i vattenskålen. Kråkor har en fix idé att tvätta all sin mat.

Susanne Svan har brutit foten. Hon är stor, men fortfarande brun som en svanunge ska vara. Lennart Svan har fått en fiskekrok i magen och är utmattad och mager. Han har matvägrat länge, men började äta igen för ett par dagar sedan. Susanne och Lennart är ganska rädda och vi får ta det försiktigt när vi kommer in i rummet. Små ljud hörs från dörren och Kalle kikar in. ”Vad håller ni på med, serveras det mjölmask kanske?”
– Alla djuren får en journal och ett namn när de kommer in. Människor kan ringa och säga ”Jag lämnade in en björktrast för tre månader sen”, då har föreningen kanske tagit hand om trettio björktrastar sedan dess.

I samma rum som Lennart och Susanne Svan finns aggressiva John Duvhök som har ett skynke framför sin bur. Det är viktigt att separera duvhöken från duvorna och andra byten den har i naturen. Duvorna ska inte ha möjlighet att se duvhöken och John ska även slippa se duvor – för bådas skull. John har fått en hjärnskakning och finns på KFV för att vila upp sig.
– Vi måste alltid prioritera de djur vi har tagit hand om i första hand. Vi kan inte ta in fler och fler, men vi önskar att vi kunde ta hand om alla.
Angelica Lindberg lyfter ut en mås från en karantänbur. Den är förvånansvärt lugn när hon tar den under armen och milt bänder upp näbben för att lägga ner en bit mat. Samtidigt pratar hon lugnande med fågeln som lite nervöst klapprar med näbben och tar tag i dragkedjan på hennes tröja.
– Nu ska du inte kräkas, kan du behålla den? säger hon lugnande till måsen.

Djuren som tas om hand får ibland ringmärkas innan de släpps ut. Ringmärkningscentralen är de som bestämmer. Främst rovfåglar och udda djurarter får ringmärkas. När det gäller svanar så får bara oljeskadade eller unga svanar ringmärkas. Vid ringmärkning måste man ta hänsyn till stressen det skapar för djuret, alla fåglar är ej heller lämpliga att ringmärka. Vissa av de ringmärkta fåglarna har hittats döda, vissa har råkat ut för olyckor igen och återkommit till KFV.
– Vi skulle i forskningssyfte vilja ringmärka alla djur, då fick vi mer feedback om vår organisation. Om alla fåglar vi tar hand om hittas döda efter en vecka så känns det rätt meningslöst att hålla på.
KFV samarbetar med en del andra organisationer, mest ur forskningssynpunkt. Ett stort problem just nu är att Stockholms svanar blir blyförgiftade av fiskeredskap och av hagel som de får i sig. KFV tar blodprov på djuren och vill få Miljöforskningsinstitutet att börja forska om hur vanligt förekommande blyförgiftning hos svanar är. Vid oljekatastrofer råkar fåglar väldigt illa ut. För att rädda fåglarna finns ingen beredskap. Brandkåren är ansvarig för sanering på land och Stockholms hamn för sanering i vatten. Fåglarna tas inte omhand. De som kommer till undsättning är alltid KFV – och de utför jobbet gratis.
– Det är svårt att sätta press på myndigheterna när de vet att vi alltid ställer upp gratis. Vi vill inte utsätta djuren för lidande.

Nu har Svenska Miljöinstitutet uppmärksammat problemet och har fått i uppdrag att titta på hur man kan hjälpa oljeskadade fåglar. Om det är värt att försöka hjälpa djuren eller om de bara plågas i onödan.
– Idag finns det kontrakt på allt utom djuren. Förhoppningsvis kan utredningen leda till att djuransvaret skrivs in i beredningsplanen för hur kommunen ska hantera oljeutsläpp och att vi får betalt för det som vi idag gör gratis.
KFV är tacksamma för att de fått lokalen de har idag, men de känner att mer ändamålsenliga lokaler behövs. Lokalen tar för lång tid att städa vilket gör att de måste tillbringa mer tid hos djuren än vad som egentligen är bra. Dessutom är det mesta av trä vilket gör att det är svårstädat.
– -Ett av de värsta problemen är antalet möss som finns i väggarna. De skitar ner mer än alla de andra djuren. På nätterna kommer de in till djuren och äter av deras mat. Men vad ska vi göra? Djuren måste ju ha mat i buren.
Kalles öde är ovisst. Helst ska han få vara tillsammans med andra kråkor. De ska försöka förvilda honom efter att han fått tillbaka sin fjäderskrud och återfått flygförmågan.
– För att få vara i en utebur måste man kunna hoppa upp i en buske, det kan inte Kalle än. Men vi har inte gett upp hoppet om honom.

När du hittat ett skadat djur
Om du hittar ett skadat djur i naturen eller råkar köra över ett djur kan det vara bra att veta vem som ska kontaktas.
Rehabilitering av vilda djur får endast utföras av en person som har tillstånd av Naturvårdsverket. Men ofta riskerar djuren att dö om de inte får rätt hjälp fort. För vilda djur gäller en 48-timmars lag, längre får man inte vårda ett vilt djur utan att ha tillstånd.
Är djuret allvarligt skadat så är det bästa att fånga in djuret på en gång och sedan hitta någon som kan hjälpa till. Annars är risken att djuret hinner försvinna från plats innan hjälpen kommer.
När det gäller fågel, hare, igelkott, fladdermus eller annat vilt djur kan man kontakta Katastrofhjälpen för fåglar och vilt (KFV). För att få reda på var närmaste KFV-avdelning finns kan du ringa 08-555 914 00. Har inte KFV tillstånd att ta hand om djuret hänvisas man vidare. För reptiler, kontakta Skansen. Även polisen kan hänvisa till rehabiliterare. Kontakta närmaste polisstation. Naturvårdsverket har en lista på alla godkända rehabiliterare i Sverige.

Att fånga in ett skadat djur är inte alltid så lätt. För information om hur man går tillväga. Se KFV:s hemsida, www.kfv.se. Där finns även matråd. Det florerar gamla recept om vad en harunge ska äta, många av dessa recept är felaktiga och kan leda till djurets död.
Hittar du ett allvarligt skadat djur så är det bästa att ta upp en stor sten och avliva djuret på plats så länge du vet vad du gör och är säker på att avlivning verkligen behövs. För alla djur som är större än en sparv så är det bättre att ringa efter någon som är professionell.
När det gäller överkörda katter eller hundar bör först och främst polisen kontaktas. Glöm inte att titta i djurets vänstra öra för att se om det är öronmärkt.

För allvarligt skadade större djur, som rådjur eller älg, kontakta polisen som hjälper till att få en jägare på plats som kan avliva djuret.
Tänk på att ensamma djurungar oftast inte är övergivna. Fågelungar tillbringar två veckor på marken för att flygträna. Rådjur och harar lämnar ofta sina ungar ensamma på dagarna.
Om djuret inte är uppenbart skadat så brukar det inte vara några problem, misstänker du ändå att du hittat en övergiven fågelunge så kan du sätta dig på trettio meters avstånd i en halvtimme. På den tiden borde fågelmamman återvända med mat.
Harpaltar och rådjurskid har som uppgift att ligga och trycka tills mamman kommer tillbaka. Hittar du en alldeles ensam harpalt eller rådjursunge, gå därifrån och försök hålla dig från platsen. Om djuret däremot springer omkring eller ligger på marken och flämtar eller skriker så är det skäl till att tro att något är fel. Kontakta då KFV.

Teresa Sundström

Tillbaka