Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28/29, 13 juli 2018

Miraklet i Gäddede

Dansfestivalen i den lilla fjällbyn blev ett evenemang i världsklass

Det är april, jag landar i Östersund och efter tre timmars bilfärd är vi i Gäddede, vår redaktionschef och jag. Stockholm var kalt och snöfritt när jag flög iväg, men här ligger snön i drivor, på somliga ställen ända upp i höjd med min haka. Men det är inte för att åka skidor jag är i Jämtland - utan för att dansa.


Chester Whitmore dansar med flyktingbarn och tillresande, här under den stora showen; Layan Khabbazeh, Kim Edlund och Sean Ilg.

Här i Gäddede pågår varje år sedan 2012 en årlig dans och Lindy Hop Festival, som är mer än väl värd att besöka! Till denna lilla by kommer inte bara deltagare från Stockholm, Östersund och andra närliggande orter utan dansande besökare från hela världen. Om det är något som påminner om ett mirakel så är det den här festivalen?

Förutom att människor kommer hit ända från hettan i Brasilien, så ställer alla upp med sin begåvning och professionalitet helt gratis.

Koreografen Chester Whitmore flyger från Los Angeles och undervisar. Den intensiva långhelgen som vi tillbringar här hyser både professionella dansare och fullständiga amatörer. Chester Whitmore, som är ett stort och välkänt namn i dans och underhållningsbranschen, har samarbetat med de flesta stora namnen som Michael Jackson, Madonna, Sammy Davis, Duke Ellington och Miles Davis. Han har även koreograferat scener i den Oscars-vinnande filmen La La Land.

En renässanspersonlighet

I sin bransch är Chester helt enkel en universalmänniska eller renässanspersonlighet. Hans talanger sträcker sig långt utanför bara dansen för han är även filmskapare, musiker, historiker och lärare. Chester vill också förmedla något av all den kunskap som han förvärvat och även lyckats förädla till en form av visdom till den yngre generationen. Han ser det som viktigt att vara med ungdomar och lära sig av dem - men vägleder dem sen - precis som han själv känner att han blivit vägledd i livet. De äldre har något att erbjuda de yngre med sin fastare grund och rika erfarenhet medan ungdomarna ger av sin energi. Båda generationerna behöver varandra, säger Chester.

Själv verkar Chester ha förenat dessa egenskaper, visdom, erfarenhet och en gränslös energi. Trots jetlag undervisar han olika klasser i Lindy hop och håller lektioner i danshistoria på kvällen. För den oinvigde kommer här en enkel sammanfattning:

Lindy hop utvecklades efter Charleston i USA på danssalonger och nattklubbar i Harlem på 20- och 30-talet i samband med den jazzmusik som kallades swing.

Dansen var framförallt influerad av afroamerikansk fri improvisation och kombinerades med inslag från vit amerikansk dans som vals och pardans.

Lindy hop är en pardans, men till skillnad från traditionell sådan, där mannen leder och kvinnan följer, är Lindy hop mer som en kreativ rörelsedialog, där du får och ger impulser till din partner men ser dig också omkring på andra dansande för att låta dig inspireras av deras rörelser. Det är en glädjefylld dans där det hoppas, studsas, snurras och svängs med armar och ben och ibland ingår också hissnande akrobatiska inslag.

Danslektioner för alla

Under den här festivalhelgen i Gäddede undervisade Chester på alla nivåer från rena amatörer till avancerade och jag vill tillägga att det var en ynnest att få träna med en sådan lärare. Meningen var att helgen skulle avslutas med en föreställning med alla dessa deltagare, som till största delen bestod av glada amatörer. Ärligt talat förstod jag inte hur detta skulle vara möjligt?

Eftersom jag själv varit yrkesverksam som både dansare och dansterapeut vet jag hur mycket tid det brukar ta att repetera fram en föreställning. En månad brukar vara minimum.

Jag deltog i lektioner och ett tag även i repetitioner, men hoppade av eftersom jag tyckte det verkade som ett omöjligt projekt - stundtals befann jag mig i något som mer liknade en myrstack där alla rörde sig åt olika håll i fullt kaos. Det här ville jag nog hellre betrakta utifrån!

Jag släppte dansaren och flydde in i journalistrollen. För att svalka ner mig lite hoppade jag in på en tangolektion, som leddes av Cecilia Ericzon. Cecilia som är ytterligare en av eldsjälarna, är också fackföreträdare för Lärarnas Riksförbund och gav också healing och massage under helgen.

Bön uttryckt i dans

Nu gällde det att växla in på en annan energinivå - fokusera på hjärtat - lyssna inåt, sa Cecilia - låt rörelsen från bröstet leda dig... Tangon är egentligen en slags bön uttryckt i dans... så beskrev Cecilia det och fick oss att röra oss med det magnetiska sug som karakteriserar tango.

Men hur skulle nu Chester lyckas få ihop föreställningen i tid? Jag gick tillbaka till repetitionerna och iakttog hur han arbetade. Och, det var nu jag såg hans "crossover"-förmåga. Chester koreograferade helt enkelt som en dirigent leder en orkester.

En grupp fick hålla basrytmen, nästa fick dansa efter saxofonen, en annan efter pianot. Det blev struktur ur kaoset, det var helt enkelt genialiskt! Eftersom han har ett så brett register, korsar han helt enkelt sina olika begåvningar och färdigheter över gränserna. Som han själv berättade så använder han ofta det han lärt sig av musik för att leda i dans och det han kan om dans och rörelse använder han sig av i sitt filmskapande. Jag anar att han använder sig av sina många års kampsportträning och dess filosofi i verkliga livet också.

Självklart blev föreställningen som presenterades på lördagskvällen en succé!

Utan att vara det minsta anspråksfull var Chester den lysande stjärnan på festivalen. Men det fanns andra begåvade eldsjälar också. Där var Catrine Ljunggren som grundade dansgruppen The Rhythm Hot Shots redan 1985. Hon har sett till att Lindy Hop spridits ut i världen och har inspirerat människor att börja dansa den igen.

Ingen möjlighet att halka ur

I Sverige har Herräng varit den centrala platsen dit många dansare kommit för att sedan ta med sig Lindy hop till sina länder. Bland de många duktiga brasilianare som deltog på festivalen var Francisco Nogueira en av ledarna och en av dem som introducerade Lindy hop till Sydamerika.


Hjälp inför showen för att sminka sina både mer och mindre kända ansikten.

På söndagen när alla pustade ut efter helgens dansande, återstod överraskningen.

Nu skulle vi alla färdas med snöskoter ut på isen, med Chester i spetsen. Nej, dansen var inte över ännu... Högtalare och spotlights sattes upp och samtidigt skar solen, som reflekterades från den kritvita snön som rakblad i ögonen på oss som inte hade solglasögon. Chester började dirigera oss, allt medan musiken taktfast rann ur högtalarna. "Choose a partner", ropade Chester. Nu hade vi en timme på oss att repetera fram en föreställning som sen skulle filmas för YouTube.

Det fanns ingen möjlighet att halka ur det här nu! Jag grep snabbt tag i en av de bästa brasilianska dansarna och sen var det bara att dansa runt på den hala snötäckta isen. Trots det vackra vädret var jag nu genomblöt om fötterna, men det var det bara att bita ihop och låta "the show go on" och lita på rytmen - fokusera på nästa steg och de snabba instruktionerna och lita på min partner. Is och hetta i en salig blandning och mitt i allt detta, glädjen i att dansa och att tillsammans ändå lyckas ta sig fram till en avslutning.

Puh! Min kropp hade väckts ur sin dansdvala med lite milt tvång, mycket glädje och generositet.

Tänja på begränsningar

Dans handlar ju om att rent fysiskt tänja och överskrida sina begränsillkerningar och det har det gjorts på flera nivåer under de här dagarna i lilla Gäddede.

Den tysk-amerikanske filosofen Herbert Marcuse uttryckte det så här: "Dans kommer väcka den döda världen till liv och göra den mänsklig".

Så låt oss bjuda upp till dans?




Chester Whitmore, en av världens bästa dansare i Gäddede

- Jag koreograferade Michael Jackson!

Eter att ha sett filmen "La La Land" dansade jag nästan ut ur salongen. Det var ju en film full av dans, sång och Hollywood-nostalgi, utan för mycket störande realism.

Men nu sitter jag framför Chester Whitmore som medverkade i filmen. Jag kan bara sträcka ut handen och be honom dansa med mig.

Jo vi dansade också, men efter intervjun.

- Vad gjorde du egentligen i filmen, undrar jag.

- Jag var med i 18 sekunder! säger han och skrattar.

Kan ni tänka er hur mycket ljud jag lyckades åstadkomma på dessa sekunder? 18 sekunder! Och Chesters röst åker upp i falsett.

- Chester, jag har förstått att jag skulle kunna skriva tusen artiklar om dig och din karriär och du har även blivit erbjuden att skriva en bok om ditt liv. Varför gör du inte det?

- Oh no, how boring, utropar Chester och avslöjar hur anspråkslös han är.

Chester, som säkert passerat 60 år, är smärt och vig, och på scenen rör han sig elegant och kvicksilversnabbt.

När jag var ung, berättar Chester, älskade jag att titta på alla gamla filmer för att lära mig. Mina kamrater förstod inte varför och tyckte jag var lite knäpp. Men min mamma uppmuntrade mig och sa att jag inte skulle lyssna på andra utan lyssna på min egen känsla. Jag tittade på dans och steppfilmer för jag ville lära mig att steppa och jag ville hitta en bra stepplärare.

Vid den här tiden, Chester är sjutton år, inträffar en händelse som blev avgörande för Chesters danskarriär. Han råkar se en äldre man vid en bil som fått punktering och går fram för att hjälpa honom. Mannen ser ner på Chesters skor, hans steppskor, och frågar om han vill lära sig steppa. Följ med mig hem då, säger den äldre mannen.

Sen ber han Chester visa honom några steppsteg - vilket Chester gör så gott han kan. Nu illustrerar Chester med några långsamma tap-ljud: ta, ta ta ta taa?

Och svaret från den äldre mannen blev: ratatatatitatitatatataaa!

Mannen som Chester hade hjälpt var Fayard Nicholas, världens bästa steppdansare!

- Men det insåg jag inte förrän jag råkade se honom på film lite senare. Men det blev också han som blev min lärare.

Du har ju samarbetat med Michael Jackson - var det du som lärde honom "The moon walk"?

- Nej, det var inte jag, men vi samarbetade på 80-talet. Mitt första möte med Michael Jackson var 1977 och han var då med i "The Jackson five" i en TV-special.

Själv var jag på den tiden med i något som hette "The Soul Train". Där fanns också en dansare som hette Jeffrey Daniel och det var han som lärde Michael Jackson "The Moon Walk".

Hur ser du på Lindy hop i framtiden?

Jag kan bara säga att jag hoppas att den utvecklas utan att tappa kontakten med sitt ursprung. Det är ju en lycklig dans och den kan sprida energi och glädje. Det är också bra för unga människor. Jag har undervisat barn och ungdom efter skolan i dans och även i breakdance, som var populärt på 80-talet. Vi får se vad som håller, för det är det som avslöjar om det är kvalitet.

Titta till exempel på sådana artister som Sammy Davis jr och Frank Sinatra. De var aktiva redan på 40-talet och fortsatte på 50- , 60- och 70-talet. Jag menar att det som är kvalitet, det fortsätter!

Och Chester Whitmore fortsätter också att dansa?




Calle Johansson, bygdens son och store inspiratör:

En festival med fokus på mor Ida

Calle Johansson, festivalens värd och fixare strålade ikapp med vårsolen när han sammanfattade sina intryck efter att alla besökarna fanns på plats i Gäddede. Han ville att deltagarna skulle minnas festivalen på ett helt annat sätt än alla andra festivaler. Calle har haft en central roll i lanseringen av Lindy hop i Sverige och har varit med och byggt upp det kända danslägret i Herräng på 1990-talet.


Calle Johansson tar ton framför Neusa Maria, Vivian Pennafiel och Fiona Stifter.

- Vårt syfte är att gå tillbaka till dansens rötter, den besmittande entusiasmen, glädjen och det där alldeles speciella, som gjort dansformen Lindy hop så stor i världen. Här blir alla så generösa och det skapar en sådan värme och omtänksamhet.

- Gäddede dansfestival arrangerades i år till minne av min mor Ida Johansson, som i oktober avled 95 år gammal efter flera års vanvård på samhällets äldreboende sedan hon drabbats av en stråke.

- Från början arrangerades festivalen med syftet att få min mor att komma bort från ortens vårdinrättning, där hon hölls kvar med tvång.

- Många är förvånansvärt villiga att acceptera dålig vård medan andra som känner till hur bra vård ser ut, blev omskakade när de såg Idas beklämmande situation. Dansare som kom på besök, såg direkt att det inte stod rätt till och reagerade mycket starkt.

- Den första festivalen startade 2012 för att fästa uppmärksamhet på min mors situation, och målet var att festivalen skulle leda till att hon fick bättre vård. Idén kom från Elliott Donnelley efter att han kommit hit för att besöka min mor och diskutera med ledningen om adekvat medicinsk vård. Det blev en helt bortkastad insats.

- Efteråt diskuterade vi vad vi kunde göra för att bryta den onda spiralen och förnekelsen av den uppenbara krisen, så att man i stället kunde vända det till något positivt för bygden.

- Tyvärr vägrades min mor att se uppträdandena, trots att hon älskade musik. Hon tvingades ligga instängd och isolerad på sitt rum, så hon fick inte ens träffa dansarna.

Vårdskandalen blev skälet till att festivalen startade och den har sedan arrangerats många gånger. Den osannolika historien spred sig över hela världen och den kom att engagera en stor del världens främsta dansare.

Stora namn som Chester Whitmore blev berörd av det han såg av vårdhaveriet i den lilla fjällbyn och han ville visa sitt stöd genom att komma tillbaka varje år. Det var också vad de nu aktuella dansvirtuoserna Catrine Ljunggren och Cecilia Ericzon gjorde. På samma sätt engagerades festivalarrangören, företagsledaren och filantropen Elliott Donnelley och Lorenz Ilg, framgångsrik it-företagare, advokat och tidigare domare.

- Festivalen i Gäddede har kommit att bli en stor manifestation mot de övergrepp min mor blev utsatt för. Dansare från hela världen har kommit, och de tillhörde de allra främsta, många av dem väldigt eftertraktade och i många fall nästan omöjliga att ens kunna boka. Hit kom de för att undervisa helt gratis. De har till och med betalat sina egna biljetter. Det vi skapat här är egentligen helt omöjligt.

- När festivalen i Gäddede drog igång hade vi 25 världsartister och lärare till 75 elever. Dessutom hade vi två live-band som spelade både i showerna och till dansen efteråt. Det finns inget evenemang i världen som varit i närheten av det.

- När jag var med och jobbade med Herräng under 90-talet, hade vi till 100 deltagare endast 10 lärare. Att som i Gäddede ha 25 lärare till 75 deltagare är något helt annat. Festivalen som pågått i Gäddede sedan 2012 är något helt unikt och egentligen ett mirakel.

- Kärnan till hela festivalen är engagemanget för att hjälpa min mor och för att stå upp mot de övergrepp hon utsattes för är. Vi har tagit konkret ställning för en enskild person, inte bara i generella termer och i policyuttalanden. Det är en konkret manifestation för medmänsklighet och den görs av över tusen dansare som engagerat sig på olika sätt över hela världen.

Genom kontakterna med företagare och innovativa människor över hela världen ska man också se dansfestivalen i Gäddede som ett led i arbetet att skapa en mer positiv miljö för företagande och landsbygdsutveckling i den norrländska glesbygden. Det är innovativt att koppla ihop dansen med arbetet att skapa en bättre äldrevård.

- Vi vill att dansfestivalen ska leda till att människor bryr sig mer om varandra. Vår önskan är att sätta fokus på det som händer i Sverige, när vården av de äldre hela tiden försämras.

I Gäddede har man gjort det genom att koppla samman kampen för Ida med nätverket av dansare över hela världen.

- Norma Miller, 98 år, har ägnat mycket av sitt liv åt dans, och hon säger att om alla dansar, kommer det inte att bli några krig. När vi blir närmare bekanta med varandra, kommer motsättningarna att minska. Dansen är ett sätt att skapa fred i världen, eftersom den bidrar till glädje och omtanke om varandra.

- Med danscentret och positiva insatser bland människor har vi hoppats skapa en bättre stämning i byn.

Här nedan berättar Calle om de största dansarna som kommit till Gäddede:

Chester Whitmore, USA

Chester Whitmore är den stora stjärnan inom Lindy hop. Han har varit med i utvecklingen av dansen från tidig början.

Calle Johansson har själv arbetat ihop med Chester Whitmore i tjugo år och känner honom väl.

Chester tar inte betalt för sin medverkan i Gäddede utan kommer bara för att uppmärksamma fallet Ida. För två år sedan stannade han kvar några dagar på för att särskilt få träffa henne. Han är ständigt uppbokad men har prioriterat festivalen före allt annat.

I USA har Chester Whitmore jobbat med projektet Black history month, som hålls i februari varje år. Det är en månad, då man fokuserar på de svartas historia i USA som ett led i återupprättelsen av dem, eftersom de svarta fortfarande lider av förtrycket och osynliggörandet som varit.

Elliott Donnelley, USA

Elliott Donnelley har arrangerat de största dansevenemangen i världen. Samtidigt har han jobbat med familjens företag, i vilket ingår ett investeringsbolag och flera filantropinätverk.

I filantropin har han samarbetat med namn som Bill Gates, Bill Clinton, Al Gore, Tony Blair och Rockefeller-familjen.

Under de senaste tio åren har Elliott varit med och byggt upp ett filantropinäverk även i Kina, där inget tidigare funnits. Nu börjar väldigt många bli rika där, så intresset har vuxit. I USA är det vanligt att förmögna människor delar med sig av både sin förmögenhet och erfarenheter om hur man ska använda pengar på bästa sätt.

Calle Johansson har genom Elliott träffat de kinesiska investerarna för vilka Elliott bedrivit utbildningar. En gjordes i San Francisco för hela den kinesiska gruppen, och Calle och Elliott passade på att uppträda.

- Det som är roligt med sådana personer är att de har ett sådant driv.

- Elliott Donnelley är noga med att hans filantropiska arbete sker på ett strukturerat sätt. Om man har väldigt mycket pengar, måste man tänka strukturerat på hur man ska använda dem så att det görs rätt.

- Börjar man ge bort stora pengar, så kanske det uppstår situationer, då det inte ens är säkert att de tjänar sitt syfte. Det kan leda till motsatsen, så att de i stället förstör för människor genom att man inte ser hela perspektivet och tar hänsyn till det sammanhang pengarna hamnar i.

Lorenz Ilg, Schweiz

Lorenz Ilg är advokat och den person som har arrangerat de största dansevenemangen i Europa. I Schweiz ligger han bakom återkomsten av Lindy hop där och den stora ökningen av antalet Lindy hop-dansare. Han låg också bakom evenemanget Swing City i Zürich med över 15 000 besökare och den kom senare att arrangeras i andra städer världen över.

I Zürich är Lorenz Ilg annars även framgångsrik företagare som ägare till företaget i-Web, Innovative Web. Det har kopplingar till hans verksamhet som advokat och domare och utgörs av en app för elektronisk förvaltning, där invånarna i stället för att gå till en myndighet för att begära handlingar, intyg, tillstånd och information, kan logga in sig via nätet och få sina ärenden genomförda.

Cecilia Ericzon

Cecilia Ericzon är en god dansare och till vardags fackföreträdare för Lärarnas riksförbund. Under alla år har hon arbetet med att hjälpa Calles mor Ida. Hon har haft bra kontakt med jurister och är själv mycket kunnig om lagar och bestämmelser.

- Jag har hört Cecilia uttrycka förvåning över hur närvården i Gäddede kunnat bryta mot lagen under så lång tid och även trotsa anmärkningar från Socialstyrelsen för att ändå bara fortsätta vanvården.


Elliott Donnelley, entreprenören och filantropen:

- Dansen ger mig rätt energi

Jag har sett magi skapas när människor kommer samman och dansar Lindy hop, säger Elliott Donnelley.

Som en riddare eller en sagans prins Valiant upplever jag denne filantrop och entreprenör från USA. Det är bland annat med hans hjälp som festivalen i Gäddede kommit till. Det går inte att missa honom. Med sina två meter i höjd är han huvudet längre än alla vi andra på festivalen, och han utstrålar vänlighet och en energi som uttrycker att allt är möjligt?!

Vi blir snabbt överens om hur viktig dansen är för välbefinnandet.

- Det bästa vi kan göra för att hjälpa livsandarna är att dansa, säger Elliott och refererar bland annat till studier om transdans i Kalahariöknen.

Transdansen är den äldsta formen av dans där man använder ljud och repetitiva rörelser för att försätta sig i ett annat medvetandetillstånd. Dansen användes också som ett medel för att bota sjukdomar.

Men vi vill nu också veta hur Lindy hop har utvecklats och hur han ser på dess möjligheter idag, är den en tillfällig trend?

Den person som var avgörande för Lindy hop och dess utveckling var Frankie Manning, berättar Elliott. Manning växte upp på 20- och 30-talet i Harlem, New York, och blev den absolut främsta inom den här dansformen. På 30-talet grundade han Harlem Savoy Ballroom, "The heartbeat of Harlem", som den också kallades och senare även "The World?s Finest Ballroom". Han reste runt i hela i världen och undervisade i Lindy hop. Dessutom representerade Manning det bästa i en människa på många sätt och han sätt att undervisa baserade sig på glädje och tillit.

- Det blir stor skillnad i undervisning när den är baserad på kärlek och inte rädsla som mycket inom dansvärlden tyvärr också är baserat på, fortsätter Elliott. Frankie lärde sina elever vikten av respekt för sin partner. Det var en ära att få dansa med sin motpart och man skulle visa det i sin stil också. Till exempel skulle mannen buga inför kvinnan, "sin drottning". På ett symboliskt plan bugar mannen inför sin själ, med detta.

- Det som är så fint med den här dansen, förutom att den kan vara mycket teknisk och dynamisk, är att den också ger utrymme för mycket glädje, och du kan skratta och även improvisera. Det här är en dans för jazzmusik. I klassisk baletträning ingår mycket kritik - du är aldrig tillräckligt bra.

Lindy hop har sina rötter i den afrikanska kulturen, som också hade en stark andlig koppling, och med den afrikanska diasporan fördes den till Amerika. Där utvecklades den vidare i samklang med den vita kulturen. Men du kan tydligt se det afrikanska inflytande i många rörelser. Kanske såg man på avstånd ett djur eller en fågelskrämma och då härmade man dessa och införlivade den i dansen?

Förhållandet till musiken var också mycket friare än i den klassiska baletten, där dansaren lydigt följer musiken. I jazzen och Lindy hop kunde det ibland vara tvärt om, att musiken följer dansaren. Det kunde uppstå en dialog inte bara mellan paret som dansade med varandra utan också mellan musiken och dansen... Och Lindy hop utvecklades till en både mycket skicklig och lycklig dans.

Frankie Manning deltog senare också i kriget mot japanerna. Hans överbefälhavare var en vit sadistisk man som hatade svarta. Han spottade på dem och skrek vidriga kommentarer till dem. När han till slut blev skjuten, tyckte alla att man skulle lämna honom att dö. Men Frankie gick i stället ut och hämtade honom och räddade därmed hans liv. Den här händelsen blev en vändpunkt för den sadistiske mannen. Han erkände till slut att han hade gjort fel och tackade Frankie för att han räddat hans liv! Det här visade vilken människa Frankie Manning var.

Har då Sverige haft någon roll för utvecklingen av Lindy hop?

- Ja, genom Catrine Ljunggren och The Rhythm Hot Shots, där medlemmarna begav sig till New York för att studera och hitta dansens rötter. De turnerade sedan runt i världen och introducerade Lindy hop. På 80-talet startades danslägret Herräng, dit dansare nu kommer från hela världen för att dansa Jazz, Swing och Lindy. Tanken med den var just att samla människor från hela världen och skapa både hopp och glädje.

Vi ser att du har tagit hit de främsta personerna inom sina områden. Är den här festivalen i Gäddede också en sådan mötesplats?

- Ja, det är det. Vi praktiserar "the act of giving" - vilket ju är den högsta formen av kärlek - inte rädsla som det mesta av vårt globala system är baserat på.

Vi ser hur generösa ni är mot varandra! Har dansen hjälpt dig personligen i ditt liv?

- Det har den gjort. Jag lärde mig av lektioner i dans och av dansens energi. Den tog jag med mig till andra delar av världen. Jag har till exempel sagt till en del av våra steppdanslärare att ni har så mycket kraft som ni inte ens är medvetna om. Den här kraften kan ni använda för stora och viktiga ändamål. Det handlar inte bara direkt om dans utan även hur du kan använda just den kraften i andra sammanhang i världen.

Du sa tidigare att du sett magi hända i samband med den här dansen?

- Ja, när du dansar i ett rum med din partner - kan du uppleva att det inte bara är ni - utan något mycket större som händer. Det är något som inte riktigt går att förklara.

Menar du att det är när ni improviserar, för då är man ju mer öppen, som det här händer?

- Ja, det är visserligen en social dans, men den innehåller så mycket improvisation också. Det finns flera varianter. Vi har också tävlingsdansen och scenkonstdansen. Men den sociala dansen handlar helt om just improvisation, om att känna in energin, ge respons till sin partner och göra det man känner och uttrycka det just i stunden. Det handlar också om att inte vara rädd. Idén att rädsla kan skydda oss är förledande. Naturligtvis är den nödvändig om man är i fara - om du ser en tiger sitter du inte kvar och väntar på att få krama den.

- Men oftast begränsar den vårt tänkande och handlande och då blir den destruktiv.

Nu förstår jag, när du är helt närvarande i dansen och släpper rädsla, då uppstår magi!

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se