Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 29 juni 2018

Inte EU som superstat

Det finns starka krafter som vill bygga en europeisk superstat med sammanflätad ekonomi, gemensamt försvar, bankunion och mycket annat. Frankrikes president Emmanuel Macron driver på för detta, och även om motståndet är stort i många länder, så finns det risk att det tas steg i den riktningen. Samtidigt pågår hela tiden en smygande maktförskjutning till EU genom nya myndigheter, försvarssamarbetet, gruvpolitik, gränspolis, säkerhetspolitik och mycket annat. EU har redan blivit alltför centraliserat, och det skapar motsättningar och politiska problem. Ett av de främsta skälen till Storbritanniens utträde är att många väljare kände att besluten i EU var för svåra att påverka.


Max Andersson. (Foto: Ris-Otto / CC BY-SA 4.0 )

Det behövs en rimlig balans mellan nationalstaterna och EU-nivån. Jag anser att besluten ska ske så nära medborgarna som möjligt. Frågor som jordbruk, regionalpolitik med mera bör flyttas tillbaka till medlemsländerna där det är lättare att ha en demokratisk förankring. EU ska bara användas när staterna själva inte räcker till. Det kan till exempel gälla gränsöverskridande miljöproblem, fördelning av flyktingar och arbete mot skatteflykt.

Jag arbetar själv i EU-parlamentets utskott mot skatteflykt. Bland annat verkar jag för förslaget att storföretag ska behöva redovisa offentligt var de tjänar sina pengar och var de betalar skatt. På det sättet kan de tvingas upphöra med aggressiv skatteplanering eftersom deras beteende kommer till allmänhetens kännedom. Tyvärr är det flera länder, däribland Sverige, som bromsar detta beslut om så kallad "offentlig land-för-land-rapportering" i ministerrådet.

I vissa fall är det lättare att få till stånd åtgärder på EU-nivån. Ibland är det svårt för ett enskilt land att sätta emot multinationella storföretag som kan hota med att flytta utomlands. Samtidigt kan det ta oändligt lång tid att komma överens i globala organ som FN eller OECD. Här kan EU som en av världens största ekonomier agera snabbare och tuffare. På samma sätt måste vi gemensamt pressa ner klimatutsläppen, minska överfisket och möta andra globala utmaningar.

Den felkonstruerade valutaunionen har bidragit till att göra eurokrisen både värre och djupare. Mer centralisering är inte lösningen. I stället är det bra om EU kan utvecklas som ett flexibelt samarbete där inte alla länder måste följa exakt samma väg, och där grupper av länder både kan starta och gå ur nya samarbeten utan stor dramatik. Det vore exempelvis bra om det fanns system för att länder under lugna former kan lämna valutaunionen som skapat stora spänningar mellan mycket olika ekonomier. Sverige behöver också ett permanent undantag från valutaunionen EMU på samma sätt som Danmark har i dag.

Redan nu finns möjlighet för länder inom EU att skapa så kallade fördjupade samarbeten. Nu håller tio länder på att förhandla om att införa en så kallad "Tobinskatt" på finansiella transaktioner. På liknande sätt ger regelverket möjligheter att leta andra samarbeten, till exempel om upphandling av internationella nattåg, generösare flyktingregler, gemensam flygskatt eller något annat där grupper av länder vill göra mer tillsammans utan att vänta på de som bromsar för att de själva inte vill vara med.

Det är viktigt att EU:s medlemsländer får rätt att ha tuffare miljöregler än de som EU sätter upp. Här är det intressant att jämföra med USA, där delstater faktiskt har större möjligheter än länder i EU att gå före. Kalifornien har höjt miljökraven och fått med sig andra delstater. De delstaternas krav blir då normgivande för bilföretag som vill producera stora serier och anpassar alla sina produkter till de högre kraven. På så sätt skapar Kalifornien en "kapplöpning mot toppen" i stället för ett "race to the bottom".

För att EU ska bli mer demokratiskt behöver de stora företagens dominans i Bryssel begränsas. Det finns numera omkring 30000 lobbyister runt EU-institutionerna. Jag arbetar för att reglera lobbyismen så att det ska bli tydligare vilka som uppvaktar makthavarna, finansierar och deltar i arbetsgrupper som tar fram förslag åt EU-kommissionen. Vi behöver tända en strålkastare i lobbymörkret för att jämna ut spelplanen mellan de som har pengar att påverka politiken och de som inte har. Folkrörelser och medborgare ska kunna balansera de största företagens inflytande.

Jag arbetar i EU för att decentralisera och demokratisera, för att hejda skatteflykten och reglera lobbyismen. Och jag hoppas på ett flexibelt EU i stället för en superstat!

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se