Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 22 juni 2018

Kanariefågeln i gruvan

I en färsk rapport från Forum Syd ställs den relevanta och högaktuella frågan varför det är så farligt att försvara mänskliga rättigheter (MR) vid exploateringen av naturresurser? Klimat- och människorättsaktivister, lokal- och ursprungsbefolkningar som protesterar mot mäktiga bolag som investerar stort i, bildligt och bokstavligt, smutsig handel gör det med livet som insats.


Panelen diskuterar Forum Syds senaste rapport under lanseringen på Myntkabinettet.

I fjol mördades över 300 MR-förvarare i 27 olika länder, berättar Karin Gregow, som arbetar med globala utvecklingsfrågor vid Forum Syd, under lanseringen och seminariet på Myntkabinettet i Stockholm. Och i år ser det än värre ut med cirka fyra "försvinnanden" i veckan.

- Dessa mord och försvinnanden är tätt länkade till företagsintressen, vilket inte diskuterats i tillräcklig utsträckning och därför har vi tagit fram den här rapporten, förklarar Gregow.

Lejonparten av de mördade försvarade bara sina lagstadgade och/eller hävdvunna rättigheter. Men då rättigheterna krockar med profitintressen kopplat till mark och miljö ställs dessa ofta helt ur spel. Särskilt utsatta och sårbara är ursprungsfolken då de oftast lever långt från juridiska instanser och mediala redaktioner.

En oroväckande trend är att de farligaste ländernas statistik blir allt sämre. Filippinerna gick från 28 mord 2016 till 60 året efter, Mexico från 3 till 31, Brasilien från 49 till 67. Och trenden håller tyvärr i sig. Indien utgör ett av få undantag med 16 mord 2016 såväl som 2017 och än färre hittills i år.

Allra mest sticker Colombia ut, från 37 mord till hela 91 samma år som fredsavtalet mellan högerregeringen och vänstergerillan Farc undertecknades. Detta har mycket med den cyniska stenkolsindustrin, där både Vattenfall och AP-fonderna har flera fingrar i syltburken, att göra. Miljömagasinet skrev om Forum Syds rapport As Black As Coal när den kom ut i förfjol.

Bakom den nya rapporten Defending their rights, risking their lives (bägge rapporter finns att ladda ned från Forum Syds hemsida) står Enact-kommissionen. Syftet är dels att analysera sambandet mellan bolag verksamma inom exploateringen av naturresurser, de vidsträckta hoten mot och morden på MR-försvarare och det krympande demokratiska utrymmet för civilsamhället. Dels för att det inte diskuteras tillräckligt.

- Huvudorsaken är en nedgång i tillämpningen av lagen och ett successivt krympande av civilsamhällets demokratiska utrymme, säger Thomas Trier Hansen, jurist med fokus på MR-frågor vid Enact Sustainable Strategies.

Men det, menar Hansen, är kontraproduktivt. I själva verket skapar laglighet och demokrati större och bättre förutsättningar för företag att verka i landet. Bakvänd är också de exploaterande företagens retorik och propaganda.

- Ofta attackeras, förtalas och utmålas MR-försvarare som om de vore fiender till landets allmänna utveckling och det nya välstånd som bolagen säger sig bidra med, förklarar Claudia Arenas, Forum Syds förra områdeschef i Latinamerika.

Hon exemplifierar med fallet Berta Cáseres, som mördades i sitt hem i Honduras i mars 2016 och som Miljömagasinet regelbundet rapporterat om. Cáseres släkt är sedan länge engagerad i kampen för naturens och urfolkens rättigheter och därvidlag måltavlor för paramilitära grupper som verkar på order från skrupelfria företag och en korrupt regering. Nyligen släpptes en släkting till Berta Cáseres ur honduranskt fängelse.

Just Honduras, som under hela 2010-talet skakats av politiska oroligheter efter statskuppen 2009, riggade val och mord på MR-försvarare, besöktes nyligen av svenska regeringsrepresentanter, berättar Annika Ben-David, ambassadör för mänskliga rättigheter vid Utrikesdepartementet.

- Hållbarhet, både inom klimat och affärer är en kärnfråga för regeringen. Företag både i Sverige och utomlands uppmanas att respektera mänskliga rättigheter, säger Ben-David och syftar på det som kallas Corporate Social Responsibility (CSR).

Detta kan tyckas lika självklart som motsägelsefullt med tanke på regeringens nya drastiska utlänningslag och fortsatt neokoloniala politik i Sápmi; på de statliga AP-fonderna som för svenska pensionspengar investerar i smutsig energi och på att av de största och därmed mest inkomstbringande bolagen är en vapentillverkare som gör tvivelaktiga affärer med 26 länder som antingen är diktaturer eller anses vara ofria och allt annat än jämlika och MR-vänliga.

Hansen undrar också, försiktigt, under frågestunden exakt hur regeringen sprider sina idéer och iakttagelser rörande MR- och CSR-frågor vidare. Ett av seminariets huvudfrågor är ju trots allt statens ansvar: Hur ska svenska företag ta sitt ansvar och säkerställa att de inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter och våld mot MR-försvarare?


Ana Zbona vid Business & Human Rights Resource Centre i London håller sitt anförande.

- Det har blivit något av vårt DNA, något som förs fram i alla våra internationella kontakter, säger Ben-David utan att gå in på detaljer.

Så vad säger företagen själva? Enda representant från företagssidan är Lisa Osbäck, tillförordnad chef vid Näringslivets Internationella Råd, som en smula dystert menar att problemet är vidsträckt:

- Det här problemet är inte koncentrerat till ett specifikt land eller en särskild region utan är snarare systemiskt. Som många redan varit inne på: delat utrymme skapar fler möjligheter än privat område.

Hennes recept är just CSR, företagens samhällsansvar.

- Ledarskapet inom företaget är essentiellt. Det innebär att företag måste söka chefer som förstår detta. En dialog mellan NGO-er och privata företag är också viktig.

Att finanskapital går hand i hand med våldskapital och juridisk makt med vapenmakt är en urgammal hackordning sedan människan uppfann verktyget/vapnet och som sedan dess dominerat i stort sett all brottslig verksamhet.

En ofta tillämpad metod, där ovan påtryckarkomponenter kombineras, stavas SLAPP: Strategic Lawsuits Against Public Participation. Med risken att få betala astronomiska summor i försvars- och rättegångskostnader går sällan klimat- och människorättsaktivisters bevis på missförhållanden eller till och med mord till rättegång. SLAPP har beskrivits som en av industrins mest framgångsrika metoder för att förstöra miljön och urfolkens livsförutsättningar.

Avsevärt värst är det, föga förvånande, inom gruvnäringen med 125 attacker i fjol. Därav anspelningen på kanariefågeln i gruvan: den som dör före gruvarbetaren vid gasläckage. Och här har Sverige en mängd svarta fläckar på kartan - med Gállokgruvan som den senaste fläcken. Även om ingen mördats i kampen så har det orsakat psykisk ohälsa och hög självmordsfrekvens bland samer.

Näst värst har det länge varit inom så kallad agribusiness - som exempelvis storskaliga GMO-odlingar och/eller monokulturplantage vilka kräver enorma arealer åkerjord och lika enorma mängder vatten - med 100 attacker. Andra smutsiga verksamheter, som är lika dåliga för miljön som farliga för MR-försvarare och klimataktivister är skogsavverkning, dammbyggen, olja- och gasutvinning.

Desto tröttsammare och hårresande är att den i och för sig hoppingivande växande sektorn inom förnyelsebar energi också för med sig flagranta kränkningar av folkrätten: hela 45 attacker ska ha skett i fjol för att slå upp vind- eller solparker. Myntet har, som bekant, alltid en baksida.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se