Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 15 juni 2018

Frihet och föränderlighet

Ssommaren står för dörren och semestertiden närmar sig. Efter en tre och ett halvt år lång process har Miljöpartiets partistyrelse nu klubbat ett kulturprogram för partiet. Frihet och föränderlighet är titeln.

Frihet syftar på att Miljöpartiet står upp för en politik som värnar den konstnärliga friheten, en kulturpolitik som skapar förutsättningar för konsten, utan att styra dess innehåll. Föränderlighet syftar på att Miljöpartiet inser att konsten och kulturen ständigt förändras, och menar att kulturpolitikens infrastruktur därför måste vara tillgänglig för nya konst-?former.

Det första perspektivet delas av sju av riksdagens partier. Men med tanke på Sverigedemokraternas motsatta uppfattning är perspektivet nödvändigt att ständigt betona. Det andra perspektivet är det som i hög grad skiljer Miljöpartiet från Socialdemokraterna och allianspartierna, som i hög utsträckning omfamnar befintliga strukturer, men haft svårare att tillmötesgå behov från nya kulturyttringar.

I stor utsträckning är det en budgetfråga men också en fråga om ambitionsnivå. Med en grön kulturminister har Sverige fått den starkaste kulturbudgeten någonsin. Där ryms exempelvis nya satsningar som Kreativa platser, som öppnat förutsättningar för nya konstnärliga uttryck. Men det finns också en ideologisk ?aspekt.

I programmet skriver Miljöpartiet om hur offentligt stöd till kulturen måste finnas för att ge förutsättningar till annat än en kommersiellt driven kultur. Det är en skrivning som allianspartierna knappast skulle stå bakom, och framför allt Moderaterna brukar i varje kulturdebatt tona ner betydelsen av en kraftfull kulturbudget och i stället lyfta att sänkta skatter ger hushållen ekonomiska förutsättningar att konsumera mer kultur. Att det blir på bekostnad av bredden och att sänkta skatter inte finansierar kulturskola, orkestrar eller teatrar bryr man sig inte om!

Förslagen i programmet kan delas in i tre områden. Det första handlar om att förbättra tillgängligheten till kultur för alla, oavsett var i landet man bor, oavsett ekonomiska förutsättningar eller funktionsvariationer. Ökat statligt stöd till kultursamverkansmodellen är ett centralt inslag.

Den andra delen handlar om att skapa bättre förutsättningar för konstnärer och kulturarbetare att kunna leva på sitt arbete. Här vill Miljöpartiet bland annat att konstnärsstipendier ska vara SGI- och pensionsgrundande.

Det tredje området handlar om att ge alla möjlighet att under hela livet utveckla de egna kreativa, skapande sidorna. Här finns Miljöpartiets förslag om att återinföra estetiska ämnen på samtliga nationella gymnasieprogram, men också stärkta verksamhetsbidrag till landets folkhög-?skolor.

Inget av dessa förslag har i dagsläget stöd bland allianspartierna. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sluter däremot upp bakom ett återinförande av estetiska ämnen på gymnasieskolan. Hur det kan bli med övriga frågor återstår att se vid eventuella budgetförhandlingar i höst.

Den stora skiljelinjen mot Vänsterpartiet har under mandatperioden handlat om synen på det kommunala självstyret. För första gången stöttar nu staten den kommunala kulturskolan och här har Vänsterpartiet önskat att de resurserna ensidigt skulle gå till sänkta taxor, och att kommunerna skulle åläggas att tillhandahålla lagliga graffitiväggar. Miljöpartiet ser gärna låga taxor i kulturskolan och kommunala graffitiväggar, men menar att det är beslut som kommunerna själva måste få fatta.

En ständigt återkommande frå-?ga i kulturpolitiska debatter är kulturens positiva effekter på exempelvis folkhälsa, social sammanhållning och bildning. Även om konsten måste stå över en sådan instrumentell syn, är det knappast något bekymmer att ett gott för med sig annat gott. Kulturstöd behöver heller inte begränsas till kulturnämnder. Kultur i vårdsammanhang kan med fördel finansieras i andra sammanhang.

Däremot måste kulturpolitiken alltid slå vakt om den konstnärliga friheten och säkerställa att inte andra intressen, kommersiella eller politiska, tillåts föreskriva vilka kulturella uttryck som tolereras och vilka som ska begränsas.

Det är bara den fria konsten som på djupet kan bidra till att etablerade föreställningar utmanas, bryta ny mark på riktigt, stimulera det kritiska tänkandet och ifrågasätta invanda mönster och konventioner.

Kulturen formas av människor tillsammans, i samspel med varandra och utifrån impulser från det som finns runt omkring. Den är aldrig färdigutvecklad, står aldrig still, utan utvecklas hela tiden bortom gränser av nationer, generationer och åskådningar. Kulturen utvecklas i den riktning dit fria individer bär den, och det är därför omöjligt att fästa kulturen vid en en-?skild tidpunkt eller plats.

Miljöpartiets nya kulturprogram bejakar denna kulturens föränderlighet och ger bästa möjliga förutsättningar åt kulturens utforskande potential. Stolt kan jag konstatera att Miljöpartiet inte bara har den starkaste miljöpolitiken, men också den starkaste kulturpolitiken!

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se