Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 18 maj 2018

Framtidens by

Många människor drömmer om att bo i en by och en typisk sinnebild för många är det enkla och småskaliga jordbrukarsamhället Bullerbyn från Astrid Lindgrens romantiska sagovärld. I och med beslutet om Laga skifte under 1800-talet finns dock i princip inga byar som ekonomiska enheter kvar i Sverige. Dessutom går utvecklingen alltid framåt, aldrig bakåt och om en by ska hålla för vår tid behöver den anpassas till våra moderna förutsättningar.


Konstantin i sitt bageri.

Vi behöver alltså en ny vision om vad en by är och hur den kan svara på människors längtan om gemenskap och en hållbar framtid. Under läsåret 17/18 har vi varit ett gäng som utforskat hur detta skulle kunna se ut genom Nipakademins utbildningssatsning "Framtidens by".

Utforskandet kommer att fortsätta, men några slutsatser har vi redan kunnat dra.

Den viktigaste är kanske att en by består av mer än en samling hus och att uppgiften att skapa hållbarhet i de mänskliga relationerna är långt mer komplicerat än att bygga ett ekologiskt kretsloppstänk och effektiva energisystem. En hållbar gemenskap är grunden för en hållbar by och den byggs genom den tillit som skapas av gruppens medlemmar när de bidrar med sin närvaro och sin tid. Bygget av en hållbar by måste därför alltid fokusera på två parallella processer; "boendet" och "de boende".

Ett konkret exempel på detta genomförs just nu genom projektet "Bredbandsbullerbyar" i Sollefteå kommun, där tanken är att bygga moderna och attraktiva bostäder för ett hållbart liv på landsbygden. Sollefteå kommuns bostadsbolag, Solatum, arbetar på en detaljplan för markavtal och byggplanering. Samtidigt förbereds de boende för inflyttning av en ideell intressegrupp som leder rekryteringsprocessen, samt erbjuder informationsmaterial och utbildning för de inflyttande. Att skapa en hållbar by kan dock enbart de boende själva göra, genom att själva upprätta en beslutsordning som alla kan stå bakom. Hur den första Bredbandsullerbyn ser ut kommer därför bara att kunna besvaras av de boende själva, när de kommit dit.


Standardiseringar och storskaligt tänkande kan sätta käppar i hjulet för lokala, småskaliga satsningar.

Målet på lång sikt är att konceptet Bredbandsbullerbyar ska kunna kopieras till andra områden i landet och verka för hållbar landsbygd såväl som för hållbara städer. Vi kan se att det finns ett stort intresse av detta på flera platser runt om i landet.

Kursen "Framtidens by" kommer att fortsätta ges under läsåret 18/19, den här gången genom Karlskoga folkhögskola. Den kommer att omfatta 50% studier på distans och vara studiemedelsberättigande. Det kommer även att ges kurser i kortare format på flera platser under 2018.

För mer information se:

framtidensby.nu

Facebookgruppen "Bredbandsbullerby- hållbart boende"




Hur man bygger en hållbar by

I mitten av april styrde vi kosan mot Värmland för att delta i den femte delen av utbildningen Framtidens by- den jordnära byn.

Vi höll till på den smått magiska platsen Berga gård, på en udde vid sjön Fryken. Platsen, som heter Lysvik, gjorde sannerligen skäl för sitt namn den här helgen. Vårsolen fullständigt knockade oss med sin energi och personligen upplevde jag en rent allmän stämning av upplysning, med den ena efterlängtade polletten efter den andra som föll på plats.


Standardiseringar och storskaligt tänkande kan sätta käppar i hjulet för lokala, småskaliga satsningar.

Tänk att det inte var så länge sedan ändå, som vi stod där i Meåstrand och inte visste alls var vi skulle hamna på den här resan. Nu vet vi faktiskt en massa saker, åtminstone tror vi det, om vad som gör en by till en by.

Det slog mig att det allra häftigaste med den här resan är att nu, när den börjar närma sig slutet, så känns det snarare som att vi börjar samla ihop oss för att kunna sätta igång. Exakt vad det är vi ska sätta igång med har jag faktiskt ingen aning om, men det är i alla fall en väldigt häftig känsla som jag aldrig upplevt i nåt annat sammanhang.

Vid det förra tillfället, den lärande byn, konstaterade vi att "det är i mötet med platsen och med varandra som vi kan finna de hållbara lösningarna". Den här gången fördjupade vi det resonemanget, genom att rikta våra blickar nedåt och inåt, ner i jorden, myllan, en av de fyra elementen och grundstenarna till allt liv. Så bortglömd, missförstådd och illa behandlad av det industriella brukandet av den, att den snart knappt finns kvar. Det är extremt viktigt att vi förstår att allt börjar och slutar med en levande, välmående jord.

Vi inledde fredagen med en liten djupanalys av vårt arbete under den demokratiska byn. Vi konstaterade att en by består av Form och Innehåll.

Alla som nån gång har bakat en sockerkaka vet att det inte spelar nån som helst roll hur fantastisk smet man rört ihop, om man inte har en stabil form att hälla den i. På samma sätt är det med byn. Vi får inte luras att tro att en hållbar by handlar om hur husen är byggda eller hur avloppssystemen är utformade.

Först och främst måste vi skapa relationer som bygger på tillit och som håller över tid. Vi insåg hur svårt det är för oss som är uppvuxna och fostrade i en hierarkisk och känsloförnekande kultur att förstå den psykologiska process som en sådan grupp behöver gå igenom. Hur vi, när det blir svårt, reflexmässigt efterfrågar en auktoritet och vill fly från våra obehagliga känslor.

Vi förstod att den enda vägen till att skapa en hållbar by är att lägga ned vår vision om fullständig harmoni och istället acceptera att människor alltid kommer att orsaka mänskliga tillkortakommanden. En hållbar by är alltså inte en by som saknar konflikter och negativa känslor, en hållbar by är en by som kan hantera och ta sig igenom dem.

Dessa insikter firade vi med superlunch på Lovisebergs herrgård, där vi fick träffa Jens och hans hund, hästar och får. Jens och hans fru Katrin satsar på att kunna försörja sig på sitt småbrukande och känner tilltro till det. Samtidigt fick vi fick en mängd konkreta exempel på hur standardiseringar och storskaligt tänkande kan sätta käppar i hjulet för lokala, småskaliga satsningar. Vi kunde konstatera att lokal anpassning och mångfald är den enda hållbara standarden på sikt, men att en by får svårt att bli hållbar så länge den tvingas anpassa sig efter ett industriellt och storskaligt koncept.


Sylten från Torfolks gårdsbutik är berömd.

Väl tillbaka på Berga gård fick vi prova att tillverka biokol. Biokol är träkol som framställts genom en syrefattig process, så att det bildats en stabil kolstruktur som tar hundratals till tusentals år att bryta ned. Att minska kolet i atmosfären och binda det i marken är som bekant viktigt för att minska växthuseffekten och genom att tillverka biokol och sedan gräva ner det i marken kan detta göras på ett väldigt effektivt sätt. Biokolet är samtidigt det perfekta jordförbättringsmedlet för odlingar, eftersom det höjer pH-värdet i marken och har en stor inre yta med många håligheter, vilket gör att den luckrar jorden och binder vatten, näring, mikroorganismer och annat som växterna behöver. Biokol kan också användas för att filtrera vatten och som kosttillskott till djur. Det är alltså inte svårt att tänka sig att biokolet kommer att ha en given plats i framtidens hållbara jordbruk.

På kvällen tog vi del av bovetets potential och fick ytterligare en inblick i det fantastiska och komplicerade samspel mellan växter, svampar och bakterier som hela tiden pågår under våra fötter. Ett samspel där alla är vinnare så länge det får fortsätta som det ska och sedan den smärtsamma insikten då om hur alla plötsligt blir förlorare så snart människan stoppar plogen i jorden och bryskt bryter upp hela systemet.

Lördagen inleddes med en utflykt till den lilla byn Ransbysätter. Vi fick träffa Lennart som berättade om hur byborna räddat den gamla kvarnen vid dammen och sedan byggt upp ett litet lokalt bageri som saknade en bagare. Och så fick vi träffa Konstantin som berättade att han var en bagare som sökte en by med ett litet lokalt bageri. Så fint att de fick finna varandra.


Kurt berättar om biokolets många möjligheter.

Konstantin och hans Cornelia serverade oss skogspizza ute i vårsolen och därefter hälsade vi på hos Olle och Marika på Torfolk gård. Vi fick ta del av deras berättelse om ett tvåfamiljssystem som delade allt och ville fortsätta dela med sig till resten av världen. Hur detta blev fröet till organisationen KRAV, en prunkande gårdsbutik med berömd sylt och hur den strävan nu fortsätter med nya drömmar, visioner och planer i samma anda.

På Torfolk gård blev det så tydligt att målet är inget. Det är vägen som är allt.

Är du också sugen på att vara med och utforska Framtidens by? Den här kursen kommer att ges 50 procent på distans av Karlskoga folkhögskola läsåret 18/19. Sista anmälningsdag är 15 juni så det finns fortfarande chans att hänga på!

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se