Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 11 maj 2018

En sjudande helg - Klimatriksdagen 2018

Området kring Frescatis Aula Magna - arkitekten Ralph Erskines verk - sjuder likt en bikupa av aktivitet. Under helgen genomförs den andra Klimatriksdagen någonsin, den här gången på Stockholms universitet. Den första ägde rum i Norrköping inför riksdagsvalet 2014. Upplägget är detsamma: att med seminarier, workshops, möten och samtal över en fika inspirera till fortsatt klimatkamp, särskilt viktigt under ett valår, och ur hundratals motioner rösta fram ett antal att överräcka till samtliga riksdagspartier.


Meteorolog Martin Hedberg talar under samlingen i Humlegården inför klimatmarschen genom Stockholm. (Foto: Åke Askensten)

Lördagen är välbesökt. Under många seminarier får åhörare sitta på golvet. Bland annat Eko-bankens där "du får veta vad dina pengar gör när du sover". Den alternativa banken - vars utvecklingskurva gått brant uppåt sedan starten i Järna 1998 - jobbar med inlåning-utlåning och följer Agenda 2030 och de Globala målen.

- Vi är del av en internationell bankrörelse där de andra medlemmarna jobbar på samma sätt som vi med hållbar utveckling, berättar hållbarhetschefen Maria Flock Åhlander.

Vidare berättar hon att Ekobanken toppar den svenska listan på Fair Finance Guide med 99 procents tillförlitlighet och JAK-banken tvåa med 92; därefter kommer ett stort gap ned till Swedbank på 61 och fyran SEB på 60 procent. På frågan vad den enskilde kan göra blir svaret:

- Öppna ett konto! Ju fler vi blir desto starkare blir vi. Vi vill växa, inte för att tjäna mer pengar utan för att kunna göra mer för klimatet.

Ekonomen och forskaren Ann-Charlotte Mellquist tar över föredraget. Hon kommer från RISE (Research Institute of Sweden) med vilket Ekobanken, JAK och Swedbank Sjuhärad har ett samarbete som sträcker sig till 2019. Mellquist inleder med frågan "Hur många känner till begreppet cirkulär ekonomi?" Alla utom en räcker upp handen.

Cirkulär ekonomi är motsatsen till den linjära ekonomin som i dag är närmast allenarådande i världen, inte minst i Sverige, där ett företag producerar och säljer en vara utan att ta ansvar för den varpå en privatperson köper, sliter och slänger densamma. Bland annat har det lett till att Sveriges nuvarande samlade ekologiska fotavtryck ligger på 4,2 jordklot.

- Den stora utmaningen inom cirkulär ekonomi är att återföra material till biosfären, att helt enkelt återvinna så mycket som möjligt av produkten, menar Mellquist.


Cécile Everett förbereder en vegoekoburgare. (Foto: Rikard Rehnbergh)

Hon fortsätter jämförelsen: där linjärt värdeskapande är en transaktions- och säljbaserad flödesekonomi är det cirkulära en relations- och hyrbaserad tillgångsekonomi.

- Fast mycket av värdet försvinner, det är få material som kan återvinnas helt och hållet.

Bland andra ska den eljest stora klimatboven Volvo vara duktig på att återanvända komponenter i i nya motorer. Här trycker Mellquist på större statlig styrning och fler incitament från regeringshåll:

- Det statliga låne- och riskkapitalet skulle kunna användas mer aktivt för att styra i en cirkulär riktning.

Andra populära seminarier är med de två nyblivna Jan Carlson-stipendiaterna Johan Ehrenberg och Pella Thiel. Ehrenberg är entreprenören, författaren och opinionsbildaren som varit aktiv i klimatdebatten sedan 1990-talet. Han har startat över 30 bolag och projekt, mer eller mindre vinstdrivande, som direkt eller indirekt berör klimatfrågan. Samtliga med en utpräglad Do-It-Yourself-anda syftar därtill att få människor att spara och stödja utanför banksystemet.

- Att säga att vi inte har råd att rädda världen är lögn. Kan vi rädda bankerna och ett ekonomiskt system som inte fungerar så kan vi rädda klimatet. Det handlar om politik, fastslår Ehrenberg.

Föreläsningen har titeln "HOPPET - Så enkelt räddar du världen" och ägnas huvudsakligen åt klimathotet, finanssystemet och energiproduktionen. Ehrenbergs mål är klart:

- Jag vill starta föreningar. Det är när vi gör saker tillsammans som vi åstadkommer förändring. Vi ska bygga lägenheter, odla tomater, bygga solcellsparker och starta tidningar.

På samma tema är Thiels glädjesprittande föredrag "Aktivt hopp - hitta ny kraft i ditt klimatengagemang". Thiel är ekologen som fokuserar på förändringsprocesser, ledarskapsutveckling och kommunikation.


Utställningen FRÖN visade positiva exempel. Varis Bokalders, huvudförfattare. (Foto: BirGitta Tornerhielm)

- Hur ska en orka ha det här engagemanget och orka jobba mot klimatmålen när prognosen säger att vi har fem procents chans att lyckas föra Paris-avtalet i hamn, frågar Thiel sig själv och åhörarna och syftar på klimatforskaren Kevin Andersons ord tidigare under dagen om att sannolikheten att nå klimatmålen är mycket små.

Thiels mål är ett samhälle i harmoni med naturen. Fastän hon är vän som person är hon hårdför som representant för den svenska grenen av det globala uppropet/kravet Eradicating Ecocide, utrota naturmord eller livsmiljöförstörelse, som Miljömagasinet skrivit om vid flera tillfällen. Uppropet kräver att ekocid blir ett tillägg i Romstadgan.

Inne i aulan, plenum, pågår motionsdebatten för fullt från morgon till sen kväll. Samtliga inkomna 250 motioner ska presenteras och därefter interpelleras om frågor eller oklarheter finns. De tre plenarrepresentanterna framme vid podiet gör som så många andra under folkets riksdag ett hästjobb. Söndagen inleds med nyliberala tankesmedjan Fores fullsatta seminarium "15 sätt att kommunicera klimat. En resa över 15 tidszoner". Dess entusiasmerande vd Mattias Goldmann börjar med att fråga: Hur många här är eller har varit tonårsföräldrar? Ungefär hälften räcker upp handen.

- Alla ni som har tonåringar vet att det inte funkar att tvinga sina tonåriga barn till ett beslut. Så blev det också med Kyotoprotokollet, där Kanada till slut drog sig ur.

Han går vidare med en än märkligare fråga: Hur många litar på en kines? Få räcker nu upp handen. En diskussion om varför Kina vill bekämpa smogen tar vid. Är det för folkhälsans, arbetskapacitetens och konkurrenskraftens skull? Det lutar åt det senare. Detsamma gäller Indien.

- Jag ville kolla på Indiens solsatsning när jag ändå var där. Men även den är inte direkt för klimatets skull utan för medelklassens aspirationer eller, än mera krasst, för att Modi vill bli återvald i världens största demokrati, menar Goldmann.

"Att säga att vi inte har råd att rädda världen är lögn".
Johan Ehrenberg

Till oljestaterna, inklusive Ryssland, som gjort oväntad comeback på den än lukrativa oljemarknaden. Nu när norsk och brittisk olja i stort sett är slut är det med största sannolikhet rysk petroleum i tanken för den som fortfarande kör fossilt.

En kvinnlig småskalig bonde i Kenya får exemplifiera motsatsen. Hon planterar jatropha, en milt giftig växt, för att hålla skadedjur borta från sina majsstockar. Där blir hon ett motexempel på att det går att odla både mat och drivmedel, "food and fuel", inte antingen eller. Resan fortsätter:

- Till Kolen, förlåt, Polen. Hur får vi med den medelålders mannen, stålverksarbetaren som är beroende av såväl inkomsten som verksamheten? Svaret är cirkulär ekonomi, finna incitament för satsningar på andra källor och inkomster.

Sverige står för blott 0,15 procent av de globala utsläppen. Många säger, som SD, att vad vi gör här ändå inte spelar någon större roll för klimatet. Men, menar Goldmann, andra än mindre länder i världen har visat vägen och illustrerar med att Portugals vindkraftssatsning synnerligen påverkat Spanien, det enda gränsande landet. Enligt Goldmann: "signalpolitik i rätt riktning".

Och han kan inte låta bli att ge SD en känga:

- Jag kan inte förstå hur de som är xenofobiska samtidigt är klimatförnekare. De borde ju vara klimataktivister för att hålla flyktingar borta eftersom det oftast är klimatförändringar och klimatkriser som orsakar de stora flyktingströmmarna.

Påskön får symbolisera annan mänsklig dårskap. När det sista trädet huggits ned för att transportera och pallra upp den sista statyn så dog den civilisationen ut. Sista anhalt blir Arktis och bilden av en isbjörn som driver på ett isflak.

- Det är en erbarmligt dåligt vald symbol för klimatrörelsen. Vem här identifierar sig med en fullvuxen och hungrig isbjörn, vem säger välkommen in i rummet till den?


Ett 25-tal organisationer hade bokbord i korridorerna. (Foto: BirGitta Tornerhielm)

Se där en svår passning till Klimataktion vars logga sedan starten 2008 pryds av just en isbjörn.

Ute på den gröna gräsmattan har Cécile Everett ställt upp två lådcyklar - en trehjuling (ā la Christiania) och en tvåhjuling (så kallad Long John) - vilka hyser det mesta som behövs för att överleva: mat, dryck, gasolkök och utensilier. Vego-ekocykeln har haft en strid kundkrets under hela helgen, och Cécile säger sig vara nöjd. Hon är aktiv i Naturskyddsföreningens cykelgrupp som bland annat anordnar Cykelkarnevalen varje år.

Den ena cykeln ska leda cykelkortegen och transportera motionerna till samlingen i Humlegården. Men nu går vi händelserna i förväg, före det en avslutning med musik i aulan. Skådespelaren Jonas Bane har skrivit och läst in en tankeväckande vers som visas på duken till rungande applåder. Trubaduren Staffan Lindberg kallar sig "koldioxidbantare" och underhåller aulan med spetsfyndiga texter. Och den akustiska ensemblen Bicycle Beats (jo, en medlem trummar loss på en cykel) får deltagarna på fötter. Men mest jubel får uppräkningen och läsningen av de tolv framröstade motionerna.

Därefter tar representanter för de åtta riksdagspartierna plats på scenen för att motta varsin lunta med samtliga motioner. Alla säger några valda ord om det egna partiets åtaganden eller löften i frågan, vilka skiljer sig avsevärt åt ju längre ut på högerskalan de återfinns. SD:s unga representant får också motta några spridda burop med tanke på att hennes parti helt tycks sakna klimatpolitik (vilket också visar sig under partiledardebatten på SVT senare samma kväll). Fast samtliga säger sig dock förstå allvaret i situationen.

Snabbt ned till cyklarna. På grund av tidsbrist har det inte riktigt nått ut att en cykelkortege ska lämna Frescati för Humlegården. Därför blir vi lika många cyklister som motioner. Under vägen längs den kraftigt trafikerade Roslagsvägen - även på en söndag - skanderas beprövade slagord som "Vad ska in - pling pling pling! Vad ska ut - tut tut tut!" och "Många cyklar på en rad - bilfri innerstad!".


Matthias Goldmann från Fores föredrag "15 sätt att kommunicera klimatet" samlade många åhörare. (Foto: Rikard Rehnbergh)

Väl framme väntar runt 300 demonstranter på motionerna. Under applåder och jubel får några av cyklisterna stiga upp på scenen för att visa upp motionsluntan. Det utgör slutpunkten för samlingen som snart övergår i en klimatmarsch genom Stockholms centrum till Mynttorget mitt emellan Riksdagens två kammare och slottet. En väl vald plats.

Signifikativt för enskilda initiativ som inte ids vänta på rikspolitiska åtgärder är att slottets hyresgäst tycks ha förstått brådskan och placerat solpaneler på taket som vetter åt söder. Och att 150 av Sveriges 290 kommuner har tuffare klimatmål än på riksdagsnivå - och det med en rödgrön regering vid rodret. Kan gräsrötternas Klimatriksdag göra skillnad på det? Hoppet var ju helgens genomgående tema.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se