Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 23 mars 2018

De gröna - varthän?

Dagens Miljöparti står inför ett parlamentariskt stup; medlemmar och gamla väljare försvinner åt olika håll, en del till nya partibildningar. I ett försök att bättre förstå denna händelseutveckling väljer jag att se bakåt, långt tillbaka till vad jag kallar för "den gröna rörelsens förhistoria".

Redan från början tenderade den gröna rörelsen att tona ned de stora idémässiga skillnader som den innehöll för att i stället framhålla dess värderingsgemenskap - en tendens som har varit hämmande på rörelsens ideologiska utveckling.


Diagram: Den gröna rörelsens framväxt (2015). (Diagram: Michael Moon)
Klicka här för att se en större version.

De flesta skildringar av den gröna rörelsens historia tar sin början i Rachel Carsons Silent Spring (på svenska Tyst vår) som gavs ut år 1962. Det var då en bredare allmänhet blev medveten om miljöförstöringen och föroreningsproblematiken. Och då, på 1960-talet, föddes miljörörelsen som en historiskt ny politisk kraft.

Mångsfacetterad situation

För att åskådliggöra de bakomliggande förloppen som ledde fram till denna händelse bifogar jag ett diagram från en liten skrift jag skrivit i ämnet: Den gröna rörelsens framväxt (2015). I denna stillbild sammanfattas den mångfacetterade situation som fanns innan rörelsen uppstod med fokus på senare delen av 1800-talet. Dock med tillbakablickar till såväl ännu tidigare skeenden som framåt till den nya rörelsens första tid.

Bilden identifierar några av de viktigaste grupper och rörelser som i efterhand kom att visa sig haft inflytande, fast från olika utgångspunkter. Dessa grupper har lyfts fram och försetts med färgkodning som indikerar deras eventuella politiska tillhörighet.

Ingen av de övriga grupperna i denna bild hade uppstått under den aktuella tidsperioden och är därför gråtonade. Detta gäller även de grupper som kommer att finnas i det icke-parlamentariska kluster av grupper som antyds här men som utgör fokus för ett senare diagram. Bilden som framträder är en sammansatt backspegelsbild, där man kan följa den nutida gröna rörelsens rötter bakåt i tiden och dess släktskap med äldre inriktningar som tidigare kämpade för en annan tingens ordning: Freds- och kvinnorörelsen och den utopiska socialismen (motsvarande dagens kollektivrörelse) för att bara nämna några.

I den gröna rörelsens idéhistoria kan man följa rötter som leder långt tillbaka i tiden, ibland flera tusen år. Två exempel på detta är många ursprungsbefolkningars kultur samt utomeuropeiska tankesystem såsom daoismens och buddhismens livsåskådningar. Det vore anakronistiskt och missvisande att för den sakens skull etikettera dessa traditioner som "gröna". Men allt eftersom den sentida rörelsens idéer har klarnat har likheterna mellan dessa vitt skilda tankesätten framträtt.

Naturvetenskapen

En annan särskilt betydelsefull idémässig rot till den gröna rörelsen är naturvetenskapen, i synnerhet biologin. Även den har mycket gamla anor - minst 2500 år bakåt i tiden. Den mest betydelsefulla insikten, som naturvetenskapen har gett oss, är att människan har uppstått ur den biologiska sfären. Genetiskt sett är hon en djurart bland väldigt många andra, låt vara en mycket speciell sådan.

Men dåtidens vetenskap var inte en odelat positiv föregångare till den gröna rörelsen. Under inflytande av sin judeokristna bakgrund och med sin inspiration från 1700-talets upplysningstid lärde den ut en annan sak: Att människan står utanför och ovanför naturen, en natur som hon har en självklar rätt att styra och ställa över, allt enligt eget gottfinnande. Människan var inte bara ett herredjur (primat) utan inte minst en herreman. Detta var naturvetenskapens dominerande självbild under hela 1800-talet och fram till den nya fysikens genombrott i början på 1900-talet.

Nytt paradigm

Då började några av de mest skarpsynta vetenskapsmännen inse att människan är en oupplöslig del av den värld hon omges av och som hon studerar. Hon är en del av ett oupplösligt nätverk av ömsesidiga orsaksrelationer, relationer man inte kan frigöra sig ifrån. Denna insikt har förstärks och understrukits av 1900-talets vetenskapliga landvinningar, där även den vetenskapliga ekologin har en given plats.

Med andra ord visar diagrammet ovan 1800-talets objektivistiska - och deterministiska - världsbild då den långsamt håller på att ge vika för ett nytt paradigm, som grundar sig på en helhetsbild av människan och den värld hon är en del av.

Under hela 1900-talet påverkade alltså den nyare tidens naturvetenskap den vanliga människans världsbild så att vi blev mindre tvärsäkra och mindre dogmatiska. Samtidigt fick andra idéströmningar fotfäste. Det "antingen-eller" tänkande, som filosofer kallar "dualism", ifrågasattes allt oftare. Förut sågs motsatta par som natur/kultur, fakta/värderingar och tanke/känslor som "binära" och ömsesidigt uteslutande. Under inflytande av ekofeminismen framstår i dag samma motsatspar som i grunden kompletterande, alltså ömsesidigt beroende. Naturvetenskapen och humanismen drar nu åt samma håll, vilket här ses som grund till optimism. Det är ingen lätt sak att omtolka gamla sinsemellan mycket olika föregångare till den gröna världsbilden så att de skulle ha någon gemensam efterträdare. Är det alls möjligt att skapa en syntes av så disparata föreställningsvärldar som österländsk vishet och en modern naturvetenskaplig världsbild å den andra? Många inom den gröna rörelsen skulle svara ?nej" på den frågan, eftersom vetenskaplig pålitlighet bygger på en skarp åtskillnad mellan den iakttagande vetenskapsmannen och allt det hon vill iaktta. Österländska vishetsläror däremot eftersträvar en helhetssyn som omfattar såväl människan själv som den värld hon är sprungen ur.

Nytt tankebygge

Vad som här sagts om en potentiell sammanjämkning av västerländsk upplysning och traditionella vishetsläror gäller även för motsatta politiska idériktningar, som socialismen och liberalismen. Kan olika konkurrerande politiska traditioner förenas i en mer inkluderande grön ideologi? Detta har föresvävat andra gröna, även sådana som är engagerade i det parlamentariska arbetet.


Miljöaktivister utanför Barsebäcksverket 1986. Dessa skyltar sattes upp två veckor efter att Tjernobylkatastrofen blivit känd.

Men är en så omfattande och fundamental förändring av våra kollektiva tankebanor möjlig? Den miljöpartistiska erfarenheten visar att ett sammangående inte kan uppstå enbart på grund av att ett antal personer eftertraktar detta. För att detta ska ske krävs uppkomsten av ett historiskt nytt tankebygge eller ideologi där de äldre inriktningarna införlivas. Samma sak gäller andra motsättningar som den mellan kollektivism och individualism. Det är inte alls säkert att detta någonsin kommer att hända. I så fall sker det endast om det framstår som en tvingande nödvändighet av folkflertalet, som dessutom måste vara fast beslutna att utöva politisk makt för att omsätta sin utopi i praktisk handling. Sådana revolutioner har skett tidigare i historien. Vem hade år 1985 kunnat ana att en mäktig monolitisk statsbildning som Sovjetunionen med sina satteliter i östblocket skulle falla sönder inom en femårsperiod?

Stiltje och tillbakagång

Uppenbarligen är vi inte där i dag. Situationen tedde sig betydligt hoppfullare för 10-20 år sedan, men nu har de tidigare framstegen för det gröna partiet ersatts av stiltje, till och med tillbakagång. En bidragande orsak för Sveriges del är ett kardinalfel som MP:s ledning gjorde när partiet gick med på att ingå i en koalitionsregering med ett mycket större parti (S) utan att ställa politiska krav.

I dag ter det sig huvudlöst. MP valde denna väg fullt medvetet om de förutsägbara konsekvenserna och trots fleras varningar. De många eftergifter som blev följden har haft en stark demoraliserande effekt inte bara på partiet, utan på hela den gröna rörelsen i Sverige.

För att återgå till den "geologiska" genomgången av rörelsens bakgrund kan vi se flera "spricklinjer", inte bara mellan höger och vänster, utan i andra avseenden mellan de grupper som strålade samman i ett försök att skapa en gemensam identitet. Men man valde att bortse från fallgroparna. Det kan vara för sent att ta itu med dessa olikheter nu, men om jag verkligen trodde det hade jag inte skrivit denna text.

F.d. Utbildningsansvarig i Miljöpartiet
Fil. dr. i Humanekologi

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se