Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 51/52, 22 december 2017

Norrlandsfrågan i serieform


Nya Norrland
Mats Jonsson
Ordfront Förlag

Mats Jonssons självbiografiska - och hänsynslöst självutlämnande - serieprojekt har nu rullat på sedan sent 1990-tal. Det rönte tidigt stor uppmärksamhet, och kom därmed att redan från början dela landets serieälskare i två grupperingar, en för och en emot.

Den egenartade tecknarstilen, som från att ha varit spretig och lite valhänt alltmer utmärks av skarpa linjer, men alltjämt samma lite naivistiska uttryckssätt (gärna med små pilar och ironiska förklaringar här och där), retade genast upp de formälskande puristerna, medan berättelsernas innehåll väckte misshag hos en och annan inflyttad stadsbo som - liksom tecknaren själv - frotterat sig i likartade indiepopkretsar och inte kunde (eller ville) förstå varför det skulle finnas något allmänintresse i detta. Och så vidare.


Omslagsbilden: Mats Jonsson på återbesök i Bollstabruk. (Foto: Galago/Ordfront Förlag)

För min del har jag älskat Jonssons skapelser från första stund. De åstadkom något helt nytt i den svenska serievärlden, som inte varit sig riktigt lik sedan dess. Och det handlade inte bara om rockromantisk igenkänning. Uttrycket, den mörkt humoristiska berättarstilen med sin lakoniska tonårsnoir ("medan mina vänner spydde in det nya året") och karaktärsteckningen gör dem fullt tillgängliga även för en läsare som aldrig fattade grejen med Popsicle (jodå, nu har jag fattat, men det är så jävla dags).

Det hänsynslöst självutlämnande sättet att skriva, som stöttes och blöttes på kultursidorna i samband med Carina Rydbergs Den högsta kasten, hade aldrig i en sådan omfattning och med sådan framgång testats i en svensk serie. Till det lilla fåtalet ljusa minnen jag har från min värnplikt hör den mörka vintereftermiddag då jag och min kompis korsat Rådhusalléns illa plogade snövallar för att garva och snyfta åt stadsbibliotekets utgåva av Unga Norrlänningar.

Jonsson har, fastän han blivit stadgad familjefar i bostadsrätt, med åren blivit alltmer politisk, samtidigt som han fördjupat sitt intresse för litteratur (i synnerhet den svenska arbetarlitteraturen). Han har alltid skildrat sin och sina vänners tillvaro på ett utpräglat självironiskt sätt, men han har i dag en skarpare analys som ifrågasätter medelklasslivet i storstaden, flådiga stadsutvecklingsprojekt och utarmningen av landsbygden.

Denna tendens kulminerar verkligen i det senaste albumet, Nya Norrland. Det centrala temat är här författarens norrländska rötter; sågverksindustrins utsugning, den nedlåtande behandlingen av samer inom kulturvärlden, den inre splittring som hemsöker den utflyttade som aldrig känner sig riktigt hemma någonstans. Samtidigt som han bjuder sin dotter Ellen på en mustig historieskrivning över hemorten Bollsta står han ändå med det andra benet kvar i den urbana stadsmiljö där han formats som människa, med å ena sidan det rika kulturutbudet och de flanervänliga gatorna, å andra sidan gentrifieringen och den vräkiga copywritergallimatias som han finner vämjelig.

Svårigheten i att rädda livet på en bruksort på dekis är mig välbekant. I mitt eget Västerdalarna har man ändå, sedan skinnindustrin konkurrerats ut av tigerekonomiernas svettbutiker, med någon framgång lyckats satsa på turismen (även om den desperation som skiner igenom i somliga reklamslogans för tankarna till Kapten Stofil-äventyret För en handfull môskaser, där hjälten upptäcker att kommunstyrelsen i Lesjöfors tolkat EU:s rekommendationer som att byn borde ägna sig åt truism). Men vem ska komma och titta på allt detta, och vad händer med ett samhälle som blir ett museiföremål?

Detta är en bok som roar, berör och, mot slutet, kanske i väl hög grad docerar kring vad som skulle kunna göras åt hembygdens avfolkning och insomning. Rekommenderas varmt för var och en som intresserar sig för stor seriekonst i allmänhet, och det tynande livet i landets nordliga delar i synnerhet.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se