Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 33, 18 augusti 2017


Drygt åttio personer deltog vid Kulturspannmålskonferensen på Gotland i juli. (Foto: Gutekorn)


Småskaligt alternativ för Krav och eko

Äldre spannmålssorter kan vara en väg framåt när det gäller ekologisk odling. Årets Kulturspannmålskonferens inspirerade även erfarna odlare.

Tack vare nyfikna forskare finns ett litet sortiment bevarat av de spannmål vi använde innan industrijordbrukets intåg, och det är återuppväckt i kommersiella odlingar. De gamla lantsorterna ger visserligen mindre skörd jämfört med modernt utsäde, men de är anpassade till lokala förhållanden och är därför betydligt mer härdiga.

- Det är en helt ny värld som öppnas, en spännande möjlighet som jag hoppas att kunna göra mer av, säger Kurt Hansson, som i trettio års tid har varit ekologisk lantbrukare med Krav-odling.

Samlade in äldre spannmål

Kurt Hansson var en av deltagarna vid Kulturspannmålskonferensen på Gotland i sommar. Under konferensen fick de besöka lyckade demonstrationsodlingar, och odlingsbygden Ardre - kulturspannmålens vagga. Det var här lundaforskaren Hakon Hjelmqvist på 60-talet samlade in gamla sädesslag. Han var docent i studiet av äldre växter och hade blivit rejält överraskad när han fick tipset om att gamla vetearter kunde finnas kvar i denna trakt.

På fastlandet hade odlingen av spannmål som enkorn, emmer och spelt verkat upphöra redan under vikingatiden. Men på gotländska Kaupungs gård hade de odlats för hushållsbruk, för ?det blev så gott bröd?. När Hjelmqvist besökte gården hade odlingen av de gamla sorterna precis upphört. På en åker fanns spillsäd som hade grott och som gick att ta tillvara. Hakon odlade upp de prover han fick med sig till institutionen i Lund.


Svart emmervete. (Foto: Christina Hansson)

Skörden arkiverades i fryslager, och odlades upp på 1970- och 80-talet, i försök att skapa intresse för dessa sorter. Men gensvaret var obefintligt, tiden var inte mogen. I mitten av 90-talet började Hans Larsson vid Sveriges lantbruksuniversitet, en av föreläsarna vid sommarens konferens, att experimentera med de sparade sädeskornen.

- För egen del är det synd att jag inte hörde talas om de äldre spannmålen tidigare. De tycks ha en mer gynnsam kvalité, och ogräskonkurrens, jämfört med den ekologiska odling som jag lärde mig i stället, säger Kurt Hansson.

Särskild odlingsteknik

Liksom andra odlare har han tidigare blivit rekommenderad att inte använda äldre spannmålssorter, som kan vara besvärliga att tröska på grund av den långa halmen.

- Men det finns knep, som vi fick lära oss på konferensen. Till exempel att så på ett sätt som gör att halmen inte blir lika lång.

De äldre spannmålen har visat sig ha flera fördelar - höga näringsvärden, god smak och klara sig bra utan konstgödning och bekämpningsmedel. Vissa år kan dock sjukdomar som sot vara besvärande, enligt Riina Noodapera, landsbygdsrådgivare vid Hushållningssällskapet och en dem som arrangerat årets konferens.

- Kulturspannmålen står emot sjukdomar som rost bättre än vad moderna spannmål gör. Inom Hushållningssällskapet tittar vi på hur man ska kunna behandla sot, säger hon.

Kurt Hansson provar i år för första gången att odla några äldre sorters spannmål. Han har bland annat odlat upp ett halvt hektar med vårråg. Försäkringen mot sjukdomar är enligt honom att flera likadana sorters vårråg ingår i den så kallade evolutionsblandning som han använder.

- Några sorter kommer att ta för sig mer, och de blir utsäde till nästa år. På så sätt blir det en kontinuerlig förbättring från år till år och så småningom har jag en gårdsunik sort som är anpassad till det lokala klimatet. Årets skörd ser ut att bli bra.

Bland arrangörerna till Kulturspannmålskonferensen finns föreningarna Gutekorn och Allkorn. Från dem kan utsäde till äldre sorters spannmål spridas till medlemmar. Att odla utsädet är lagligt, men däremot inte att sälja det eftersom det inte finns med på EU:s sortlista. Det är en dyr och omfattande process att få ett spannmål registrerat där. Riina Noodapera tycker att etablissemanget till viss grad sätter krokben för en förädling som är bra.

- Genom årtusendena har bonden varit den största förädlaren när det gäller spannmål. Nu får vi inte handla med äldre sorters utsäde, därför byter vi det mellan medlemmar i stället, säger hon.

Vill starta lokal grupp

Kurt Hansson vill starta en lokal grupp i Mälardalen, för odlare av kulturspannmål. Han har kommit över en typ av Arosvete som trivdes bra i det området ända in på 60-talet, när sorter med högre skörd men sämre innehåll tog över och Arosvetet föll i glömska.

- Det vore roligt om vi kunde ta till oss kultursorterna igen. En del tror att GMO ska rädda världen, men en mycket enklare väg att gå är via evolutionen - och den är beprövad, kollad och testad i hur många omgångar som helst.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se