Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29/30, 28 juli 2017

G20-protesterna: Fredsrörelsen tar ledningen

Fredogörelsen steg fram som den sammanlänkande kraften under protesterna mot G20-mötet i tyska Hamburg med den stora massdemonstrationen som höjdpunkt. Den var den enda folkrörelsen som i sin helhet förstod att världsläget är så allvarligt att vi inte längre kan vädja till världsledarna om en lösning. Junker, Merkel, Macron, Trump, Erdogan, Putin och Xi Jinping, vem litar på detta sällskap? Andra folkrörelser som fackföreningar och miljörörelser begränsade sig till att ha ungdomsorganisationer och mer radikala delar av sin rörelse som delaktiga i den nya folkrörelseallians för gränslös solidaritet som håller på att växa fram.


Alla deltagande organisationer godtog att inget våld fick utgå från demonstrationerna.

Icke-statliga organisationer, NGO:er, försökte hindra civila samhället från att ta avstånd från G20. Greenpeace och andra ville inte gå emot Tysklands, EU:s och andra rika och stora länders fräcka försök att ställa FN åt sidan. Ytterligare ett toppmöte skulle ses som ett tillfälle att vädja till världsledarna att minska ojämlikhet och rädda miljön. Med hjälp av bidrag från staten kom NGO:er till G20-mötet med policyförslag som slängdes i papperskorgen, inte minst när det gäller att försöka få G20 att stödja FN:s hållbarhetsmål. Många NGO:er, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ordnade egna demonstrationer. Det visade att de i dag är marginella krafter när den rådande världsordningen på allvar ställs i fråga.

Därför fördes nu världens öde över i händerna på folkrörelserna i Hamburg. Fredsrörelsen med Internationella fredsbyrån IPB och globala nätverket Nej till krig - nej till Nato, i spetsen, var den enda folkrörelsen som till fullo förstod och tog på sig det ansvaret. Redan i samband med förra årets firande av IPB:s 125-årsjubileum i Berlin visade man sig mogen att tillsammans med hela världens folkrörelser ta itu med vår tids utmaningar. Då inbjöds ITUC, Internationella fackföreningarnas konfederation, och FOEI, Jordens Vänner international, till diskussion om hur folkrörelserna kan kämpa för en rättvis klimatomställning, en fråga som IPB gjorde till sin huvudfråga tillsammans med fortsatt kamp mot militarism och upprustning.

I Hamburg var det IPB som stod för det mest tydliga och entusiasmerande budskapet på solidaritetstoppmötet, som motsatte sig G20 och diskuterade alternativ. Hos den samlade internationella och tyska fredsrörelsen finns ingen tvekan. Den militariserade nyliberalism som G20 står för fördöms tillsammans med Nato. Mjölkbonden Johanna Böse-Hartje gick till hårt angrepp mot EU:s jordbrukspolitik inriktad på produktionsökning och export. En politik som bereder marken för storföretagens övertagande av matjorden, växt- och husdjursarterna och utslagningen av familjejordbrukare i hela världen.

Flera faktorer var avgörande för framgången. En var att fredsrörelsens politik sattes överst i plattformen för massdemonstrationen. Krigen i Afghanistan, där Sverige deltar, samt i Syrien och Ukraina måste avslutas, och Tyskland måste sluta stödja illegitima regimförändringar i andra länder. Mer än något annat torde detta ha gjort att den typ av partier som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och vänsterpartierna i Norden, som stödjer krigsdeltagandet i Afghanistan eller Libyen och därmed ansvarar för flyktingkatastrofer, inte ville delta. Deras motsägelsefulla politik skulle då ha kommit upp i ljuset.

Den mest avgörande faktorn var alla unga som fyllde leden bland frivilliga sjukvårdare och juridiska stödteam till stöd för de närmare 100000 demonstranterna som motsatte sig polisens våldsamma rivning av tältläger för sovande, underhöll alla demonstranter runtom i hela staden med dansande och upplyftande trummusik och fyllde demonstrationsleden och motmötets alla seminarier.


Attac var en av de deltagande organisationerna.

En annan faktor var att vänstern inte tillät sina inre motsättningar att bli avgörande och splittra folkrörelsesamarbeten på det sätt som skedde vid EU-toppmötet i Göteborg 2001. Tvärtom överskred de olika grenarna de klyftor som ofta tycks oöverstigliga. En avgörande faktor var att Vänsterpartiets parlamentariker var solidariska med folkrörelsernas tusentals och åter tusentals unga aktivister som försökte komma så nära G20-mötet som möjligt och med sitt massdeltagande i civil olydnad blockerade för många toppmötesdeltagare.

Vänsterpartiets ledare i Hamburg var också den person som anmält massdemonstrationen och därmed satte sin egen trovärdighet på spel, men också tvingade polisen att undvika grova provokationer mot demonstrationen, eftersom det hade skadat parlamentarismen. Alla deltagande 174 organisationerna inklusive ett stort antal lokala aktionsgrupper, olika folkrörelser och alla grenar av vänstern inklusive de autonoma godtog den gemensamma regeln om att inget våld fick utgå från demonstrationen.

Polisen använde sig av en grov eskalerande taktik mot demonstranter från första stund med det rödgröna Hamburgsstyrets goda minne. Detta fick utbredd kritik i massmedia som pekade på Berlinpolisens deeskalerande taktik som alternativ. Kyrkor och Hamburgbor öppnade gräsmattor och hem för demonstranter. Den hårda våldstaktiken mot demonstranterna gjorde att större folksamlingar upplöstes och mindre lättrörliga grupper uppstod. Framåt fredag kväll blev både kravallerna och skadegörelsen omfattande. Under protestdagarna anklagas inte arrangörerna av den antikapitalistiska Välkommen till helvetet eller andra demonstrationer för det våld som polisens eskalerande taktik utlöste. Massmedia lät i stället arrangörerna komma till tals.

Under lördagen genomfördes massdemonstrationen som planerat och etablerade massmedia rapporterade om dess framgång, krav och att den genomförts på ett bra sätt.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se