Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 2 juni 2017

Miljöpartiets kongress 2017:

Hett ute, svalt inne

Årets MP-kongress ägde rum i Linköping i slösande sol. Temperaturen utomhus låg på 28 grader och plötsligt hade alla träd och buskar bestämt sig för att slå ut - samtidigt. Hela dagen satt därför värmetörstande miljöpartister på bänkarna utanför kongresslokalerna och sög i sig ljus och luft och förhoppningar om en innehållsrik sommar.


Språkrör Isabella Lövin på kongressen, vars tema var framtidstro och klimat. (Foto: Fredrik Hjerling)

I åratal har försommarsugna medlemmar försökt ändra datumen för den årliga kongressen. Vi borde samlas under Allhelgonahelgen istället, anser en stor grupp. Då är det regnigt och mörkt och vi missar ingenting. Sista helgen under en sportlovsvecka funkar bäst, anser en annan grupp. Men en så djärv förändring har ingen ens varit i närheten av att åstadkomma.

Utanför kongresslokalerna stod, som alltid, grupper som ville påverka kongressledamöterna med sin närvaro. Amnesty hade en hel delegation på plats eftersom 19 motioner handlade om att stärka flyktingarnas ställning.

I vimlet syntes också Miljömagasinets redaktionschef och huvudägare, som delade ut tidningar. Inomhus hade det skamfilade Postnord ett stånd: där kan nog marknadsföring behövas.

Kongressens tema var Framtidstro och klimat. Detta markerar en delvis förändrad inriktning, vilket också blir den linje partiet ska driva under valrörelsen.

I årtionden har de gröna haft störst förtroende hos svenska folket vad gäller miljöfrågor. På senare tid har Mp sjunkit tillbaka och Centern har tagit den positionen. Det finns anledning att ifrågasätta siffrorna, men helt klart har partistyrelsen blivit oroad.

Nu ska språkrören svara centerpartisterna. Svenskarna har inte fått tillräcklig information i denna fråga, menar de. Medierna rapporterar inte särskilt utförligt varken om miljöpartistiska framgångar eller om intressanta regeringsbeslut. Men när Isabella Lövin och Annie Lööv möttes i direktsändning i Aktuellt var det miljöpartistiska språkröret en påläst vinnare. Hon hade svaren. Annie Lööf klagade.

Mer sådant vill MP-ledningen ha. I offentliga debatter, utfrågningar och intervjuer hoppas de ta tillbaka förlorad mark. Lagom till valet 2018 ska de ha vunnit svenskarnas förtroende igen.

Ett bra anslag, som tyvärr inte riktigt orkade lyfta lördagens stora debatt om klimat, energi och trafik. Riksdagsledamoten Karin Svensson Smith, klimatansvarig i partistyrelsen, slog fast att den sista droppen olja säljs "någon gång under 2030-talet". Joakim Byström från Härnösand hävdade entusiastiskt att "solenergi är den enda energikälla som kan täcka jordens alla energibehov".

Men många talare pratade om detaljproblem, ganska lokala, och podiet fick ibland karaktär av paradscen snarare än åsiktsforum. De svåra frågorna kom aldrig upp. Debatten skulle ha tjänat på en ordentlig ögonhöjare. En brandfackla från en grönlänning? En grupp sahariska dansare som sörjde sina döda djur? En kortfilm om robotarnas inträde i våra vardagsliv?

MP ingår i regeringen och de viktiga besluten fattas där snarare än på kongressen. Men det handlar också om en svag idéutveckling. De senaste 10-15 åren har inte många ideologiska nyheter utgått från de gröna. Världen har i de här frågorna rört sig i fyrtiofem graders vinkel på några få år. Trots bakslag som Trumps budgetnedskärningar rusar utvecklingen vidare och förutsättningarna borde vara idealiska.

Dragkampen mellan medlemmarna och partiets ledning blev tydlig när frågorna handlade om migration och flyktingfrågor. Maskrosorna vann vad gäller ensamkommande flyktingbarn: kongressens majoritet beslutade att de skulle kunna få permanent uppehållstillstånd även om de fått avslag på en asylansökan. Gustav Fridolin påpekade att förslaget troligen inte skulle få majoritet i riksdagen, vilket syftade på socialdemokraterna.

Måltider är bra tillfällen att fånga gröna beslutsfattare under en MP-kongress. Bostadsminister Peter Eriksson lät sig infångas och fick mellan tuggorna svara på knepiga frågor.

Sverige bygger för fullt, just nu mer än under miljonprogrammet på 1960-talet. Men för att få hyra en nyproducerad tvåa i en större stad krävs två inkomster på cirka 33000 kronor. Bygger vi för dyrt? Går vi mot en utveckling som den i Spanien 2008, före kraschen, när det fanns massor av bostäder som ingen hade råd att hyra? Och varför blir bostäder så dyra?

Peter Eriksson tror inte på att inrätta statliga byggbolag för att pressa ner produktionskostnaderna: det finns redan statligt ägda fastighetsbolag som Akademiska Hus. Inte heller anser han att regeringen är rätt part att utreda om det finns karteller inom byggsektorn. Snarare är detta en uppgift för de allmännyttiga fas-tighetsbolagen som i så fall skulle kunna driva processer för att visa på eventuella problem.

Frågan kvarstår alltså. Hur får vi fram billiga bostäder för låginkomsttagare, ungdomar och nyanlända, de som inte kan eller vill köpa sina lägenheter? Inte heller bostadsministern hade några snabba lösningar.

Det är ingen hemlighet att det inom olika led i miljöpartiet finns en upprorsstämning. I vintras samlades ett fyrtiotal miljöpartister på Jädersbruks ekologiska herrgård för att sammanfatta sina krav. Utifrån detta skapades en alternativ lista med kandidater till partistyrelsen, för första gången i MP:s historia.

Kritiken har handlat om att partistyrelsen toppstyr partiet hårt, att en tystnadskultur har uppstått och att oliktänkande bestraffas och fryses ut. Oerfarna ungdomar rekryteras till toppjobb medan äldre och politiskt mycket kompetenta medlemmar åsidosätts helt, menar de oppositionella. Partistyrelsens sammankallande Jon Karlfeldt, som avgick vid denna kongress, har blivit måltavla för denna interna kritik och anklagats för att vara uttalat äldrefientlig.


Alice Bah Kuhnke fick höga röstsiffror. (Foto: Fredrik Hjerling)

På alternativa listan saknades kulturminister Alice Bah Kuhnke, europaparlamentarikern Jakob Dalunde och finansmarknadsminister Per Bolund. Men när kongressdeltagarnas röster räknats på lördagskvällen visade det sig att ingen från alternativa listan blivit invald.

Alice Bah Kunhke stärkte däremot sin position i partiet och fick mycket höga röstsiffror. Även Jakob Dalunde valdes in som ny PS-ledamot, fast med väsentligt mindre support.

Partistyrelsen fick också två mycket unga nykomlingar. Populäre Max Troendlé från Kalmar, som talade under kongressen, är 21 år. Manuel Cortez Azero är bara 19 år och tämligen okänd även bland miljöpartisterna i sin hemstad Stockholm.

Flera kongressdeltagare, som inte ville bli citerade med sina namn, menade att partistyrelsen, riksdagsgruppen och språkrören varit onödigt hårda mot rebelliska grupper och personer. Varför föra krig på det här sättet, sa någon irriterat. Respektera deras åsikter, de som skapade alternativa listan är inga nybörjare, varken i partiet eller i politiken, påpekade någon annan. Till slut splittras partiet, hävdade en tredje.

Vid en middag fick rebellen Carl Schlyter frågan om hur situationen är på riksdagen? Hans svarsgest gick inte att misstolka: det är svart, ingen medling i sikte.

MP:s kongress 2017 var återhållen. Men i partiet finns starka underliggande spänningar. Vad händer om Miljöpartiet åker ur riksdagen? Håller partiet för en sådan smäll? Mellan omröstningarna och talen i kongresshallen i Linköping diskuterades denna fråga flitigt.

Kanske är detta skälet till att MP just nu har så många rebeller? Att det finns ett tvivel på att ledningen navigerar rätt.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se