Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 10 mars 2017

Matsuveränitet allt mer aktuellt

Med valet av Donald Trump, ökningen av extremhögern i Europa och ökad migration finns det ett akut behov av att intensifiera samarbetet mellan länder och deras befolkningar. Grundläggande problem är krig, klimatförändringar, utarmning av naturresurser, fattigdom, hunger och undernäring, men också ökning av ojämlikhet. Dessa problem måste mänskligheten försöka lösa tillsammans. Det kan inte ske utan att ifrågasätta både den nuvarande nyliberala globaliseringen och de främlingsfientliga och nationalistiska riktningar som motsätter sig den ekonomiska globaliseringen för att samtidigt skydda och försvara sina egna intressen.


Brittiska bönder demonstrerar för matsuveränitet. (Foto: Global Justice Now / CC-BY)

De falska svaren på nyliberalismen är i rampljuset. Så har skett särskilt med Donald Trump som i sitt presidentprojekt å ena sidan utvecklar skydd mot import och för det fått stopp på TPP och TTIP, och å andra sidan främjar finansiell kapitalism, amerikanska transnationella företag, fossila bränslen och grön kapitalism... medan han förnekar klimatförändringar och undertrycker sociala rörelser. EU är inget undantag när man ålägger Afrika mycket ojämlika ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) och i sin gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har maskerade verktyg som möjliggör skydd och dumpning. Officiell kritik, inklusive den från IMF mot defekter och överdrifter av globaliseringen, senareläggning av TTIP (medan CETA är i färd med att antas) och den nuvarande minskningen av den internationella handeln, visar oss att det nyliberala ramverket är pressat. Men denna utveckling hindrar inte transnationella företag från att genomföra sina offensiver, skydda sig med patent och försöka införa privata skiljedomstolar i handelsavtal.

Sociala rörelser kämpar mot förhandlingar om "fria" handelsavtal, och kräver klimaträttvisa, och internationell solidaritet, och att de mänskliga rättigheterna för alla respekteras, överallt. Dessa olika kamper syftar till att uppfylla förväntningarna hos de människor som drabbats av effekterna av den nyliberala globaliseringen. Det är kamp för hälsosamma livsmedel, god miljö, inkomster och sysselsättning. I hjärtat av dessa kamper finns matsuveränitetsrörelsen, som hävdar folkens rätt att demokratiskt bestämma över sin mat och jordbrukspolitik, och syftet är att radikalt förändra våra livsmedelssystem.

Vårt svar på uppkomsten av nationalism och främlingsfientlighet ligger i att stärka mobiliseringar på fyra nivåer (lokal, nationell, regional och internationell) för att uppnå matsuveränitet, ett krav som ställts av den globala bonderörelsen La Via Campesina och andra organisationer sedan 1996. Matsuveränitet är "rätten för människor, deras länder eller samhällen att definiera sin jordbruks- och livsmedelspolitik utan dumpning gentemot tredje land" (La Via Campesina, 2003). Det «sätter dem som producerar, förädlar och konsumerar hälsosam och lokal mat i hjärtat av vårt jordbruks och livsmedelssystem [...] i stället för kraven från marknaden och transnationella företag ..." (Nyéléni Forum, 2007).

Matsuveränitet är ett demokratiskt krav, som går tvärtemot storföretagens agenda om maktkoncentration. Detta är inte en planerad reträtt: de sociala rörelserna som kräver matsuveränitet uttrycker internationell solidaritet och ifrågasätter inte den roll som den internationella handeln kan ha - trots att de kräver dess reglering och en omfördelning mellan internationell handel och förstärkta lokala livsmedelssystem.

Matsuveränitet måste översättas i FN till nya internationella handelsregler. Regler som gynnar införandet på nationell och regional nivå av en jordbrukspolitik som är anpassad till behoven hos länderna vad gäller organiseringen av marknaden och som bidrar till hållbarhet inom jordbruk, produktion och handelspraxis. Det syftar till att ge säker livsmedelsförsörjning under goda förhållanden. Matsuveränitet är inte det samma som självförsörjning.

(NOrdBruks kommentar: Självförsörjning kan vara ett val och bör vara ett val i Sverige eftersom vi har så goda förutsättningar. Det behöver inte heller innebära att man utesluter all handel.)

Med matsuveränitet kan man sätta den internationella handeln på dess rätta plats genom att prioritera jordbruk och livsmedel för människor, inte marknader. Det ger en ny ram, gynnsam för en politik som främjar relokalisering av produktion, agroekologi, och hållbar tillgång till / skydd av naturresurser. Det gör det möjligt att utveckla kulturellt anpassade livsmedelssystem som prioriterar näring, hälsa och miljö.

På internationell nivå ger matsuveränitet grunden för att förflytta sig från nuvarande hegemonisk handel - som med WTO:s regler gynnar mäktiga stater och transnationella företag - till kooperativa utbyten, som sätter gränser för länder med goda förutsättningar att kunna missbruka sin konkurrensposition. Skyldigheten för länder att inte skada jordbruksekonomier i tredje land ska motsvaras av rätten att införa verkliga skydd - tullar och importkvoter i synnerhet - som grundas på ekonomiska, sociala och miljömässiga skäl.

Inför den globala koncentrationen av makten över våra livsmedel har konsumenter och medborgare utvecklat både en ökad förståelse för vad som står på spel och deras egna potentiella handlingskraft. Initiativ för att återlokalisera livsmedelssystemet ökar snabbt i antal men förblir bräckliga med nuvarande politik.

I denna kamp för matsuveränitet får vi inte lämna bönderna ensamma. Livsmedel är allas angelägenhet. Tillsammans måste bönder och det civila samhällets organisationer, institutioner och forskare, föreslå nya regler och nya ramar för den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsvaror samt en ny jordbrukspolitik som bygger på framgångsrika lokala "övergångs"-alternativ. Det är brådskande. Det förestående antagandet i FN av en deklaration om rättigheter för bönder och andra personer som arbetar på landsbygden, framstegen i kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) kring bland annat vikten av tillgång till territoriella marknader för små livsmedelsproducenter, bör arbetet utformas med matsuveränitet som bas.

Genom den stora och mångfacetterade mobilisering det innebär och dess många positiva bidrag betyder matsuveränitet en viktig strid i vår nuvarande period som präglas av stor osäkerhet. Uppgiften är att stävja nationalism, orättvisor, främlingsfientlighet och att skydda och utveckla ett bondejordbruk för produktion av prisvärd, näringsriktig och hälsosam mat, allt för att skydda vår planet.

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se