Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Länkar - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 7, 17 februari 2017

Konsten att ta barn på allvar

Runt en fjärdedel av Stockholms invånare utgörs av barn och ungdomar, likaså i övriga riket. Det är därför inte bara en demokratisk självklarhet utan även en framtida nödvändighet att ta dem, deras röster och åsikter på allvar. Och hur göra det bättre, förutom inom de sedvanliga institutionerna familj och skola, än genom konst och kultur? Fastän fler teatrar insett detta mer och mer med tiden blev fjolåret något av ett genombrott.


I Mamman på Teater Tribunalen utgörs scenografin av en dockvärld i papp. (Foto: Henrik Dahl)

Bäst sammanfattar BUS - Barnens Underjordiska Scen på Bondegatan - det med mottot till sin interaktiva teaterinstallation Alice i Underjorden: "Alice är alla, alla är Alice". På slutet får alla som vill göra entré via en portal och säga "Det är jag som är Alice" medan övriga besökare applåderar. Det kan låta som ett enkelt, rentav futtigt grepp, men för en fyraåring kan det vara en livsavgörande insikt att en teaterscen tar dig på allvar och ser dig som lika viktig för föreställningen som övrig teaterpersonal.

Sin vana trogen inbjuder BUS barnen och de vuxna följeslagarna till interaktion. Besökaren är samtidigt mitt i spelet och en avgörande bricka i hur det artar sig. I Alices drömmar om kaninen, hattmakaren, larven, drottningen, den magiska trädgården och skogen att gå vilse i får barnen vandra fram och tillbaka och interagera med de vuxna och unga skådespelarna. Och det är väl roligast för de mindre, men BUS bjuder också in de äldre barnen att agera. Det överdådiga tekalas som Mr MadHatter hyser kräver mycket bök och stök, bak och lek, och där kommer de jullovslediga ungdomarna in.


På Teater Tres internationella scenkonstfestival Ta Daa! står bebisen i fokus. (Foto: Teater Tre)

Något liknande interaktivt gör Turteatern i Kärrtorp med sin första barnföreställning Dinosauria. Vid flera tillfällen frågar de två skådespelarna/dinosaurierna barnen vad de tycker att de ska göra? Sagan handlar nämligen om en växtätare och en köttätare som när de blir kära står inför ett svårt kostdilemma. Förutom att barnen/besökarna säkert känner igen sig - med separerade föräldrar, nya förhållanden och olika kostvanor - får de således en avgörande del i hur pjäsen gestaltar sig. Hur dinosauriernas öde till slut ser ut: samliv eller separation, vegetabiliskt eller animaliskt?

Dessutom tyckte barnen, och jag med dem, att det var kul att vistas i det suggestiva scenrummet, mycket byggt av återvunnet material. Publiken sitter i ett tält mot vars duk rörliga och stilla bilder projiceras. Ett sinnrikt skuggspel som skapar en urtida, surrealistisk fast samtidigt, i barnens medvetande, högst realistisk värld.

En teaterscen som i likhet med BUS alltid ger föreställningar för barn är Teater Tre. Inte bara barn, förresten, utan ända ner till spädbarnsåldern. Under en årlig internationell scenkonstfestival i september, Ta Daa!, står bebisen i fokus. Teatern på Rosenlundsgatan fylls med teater och dans, trummor och gosedjur, fika och kalas, mimik och gestik för de allra yngsta, från noll till fyra år. Bebisbeatet med discokula, majskrokar, rulltårta och bollar är en klassiker. Teater Tre tror på devisen "Det ska börjas i tid" och att de tidiga upplevelserna formar människan.


Dinosauria på Turteatern. (Foto: Turteatern)

På 1970-talet var barn en naturlig del av de vuxnas vardag. Barn följde med på fester och festivaler, manifestationer och demonstrationer på ett helt annat sätt än i dag, då barnens sfär till mångt och mycket separerats från de vuxnas. Fast då riskerar ju också gapet mellan vuxenvärld och barndom, mellan föräldrar och barn att vidgas och till slut bli såtillvida stort att det blir svårt att överbrygga igen.

Något annat som florerade och blomstrade på 1970-talet var plakatteatern, med en stark grund i det politiska klimat som inte bara lockade fram konkreta plakat utan också så kallad plakatkonst. Det vill säga verk med ett tydligt politiskt budskap. För oss som växte upp med Häjkon Bäjkon, Kåldolmar & Kalsipper, Vilse i pannkakan, Ville, Valle och Viktor framstår det som en svunnen tid som dammats av och florerar igen.

Teater Tribunalen på Hornsgatan gjorde liksom Turteatern debut med en barnföreställning i fjol. Mamman av Åsa Lindholm är baserad på Maxim Gorkijs roman En mor. Och Tribunalen vitmenar inte sitt ideologiska och politiska kall när pjäsen inleds med orden: "Gör motstånd!" Det är den lille bleke barnarbetaren Pavel som slungar ut imperativet medan han delar ut flygblad till fabriksarbetarna. Fångenskapen blir dubbel då direktören vill fängsla honom för hans aktivism. Till slut kliver hans annars så rädda mamma fram och från tribunen utslungar ett starkt: "Nu är det nog!" Scenografin utgörs av en dystopisk och grå - men så snygg - dockvärld i papp.

Tillbaka där vi började. På BUS´ fjolårsrepertoar stod Världens bästa föreställning, som kanske var just det: Det börjar med en dragning. På Barnens Underjordiska Scen huserar nu mäklarkontoret Riskbygg AB. Snart ska här en skyskrapa byggas. Den käcka mäklaren Erika Seger vill vara demokratisk och frågar barnen vad den ska fyllas med?


Världens bästa föreställning på BUS. (Foto: BUS)

Här finns inga begränsningar: När min son Jade och jag är där slänger barnen ur sig djurpark, idrottshall med simbassänger och tivoli. Det är härligt att bestämma. Men, som BUS säger, "om något nytt ska byggas, måste något gammalt rivas och varför berättar inte mäklaren om vad som i så fall försvinner?"

Vi leds ned i underjorden där det största rummet är en övergiven tunnelbanestation vid namn Utopia. Inne i de mindre rummen får vi träffa originalen Spåna, Vimsa och Konspirator-Leif, bosättare i det undangömda eller bortglömda Utopia. Efter att ha vistats någon timme med dem där nere är det dags att ge sig upp till jorden och ta plats på mäklarkontoret igen. Nu är det inte ett enda barn som vill ha den där skyskrapan längre, oaktat djurpark, idrottshall och tivoli. De vill bevara Utopia. Nu!

  Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se