Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 5 juni 2014
En berättelse bortom BNP-tillväxt
BNP-begreppet börjar bli allt mer ifrågasatt och många tunga aktörer förutspår minskande tillväxt eller nolltillväxt inom en ganska snar framtid. Ett nytt forskningsprojekt vill visa på möjligheterna bortom BNP och ett genomgående tema verkar vara att vårt samhälle behöver nya berättelser om vad framgång och utveckling är.
Ivana Milojevic illustrerar att det är svårt att förutse framtiden. Det finns möjligheter att förändra om vi formulerar och visualiserar alternativen och den utveckling som vi önskar.- Vi tar ofta en växande ekonomi för given, till exempel när det gäller pensionfonder, men det finns även andra perspektiv, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH, när han inleder ett seminarium inom det tvärvetenskapliga projektet "Bortom BNP-tillväxt. Scenarier för hållbart samhällsbyggande" som startade i höstas.
Projektet är ett samarbete mellan en stor grupp forskare från KTH i Stockholm, Uppsala universitet, Lunds universitet, IVL Svenska miljöinstitutet och Statens väg- och forskningsinstitut (VTI). Det ingår även andra aktörer i projektet som Botkyrka kommun, Omställningsrörelsen och en internationell referensgrupp, från vilken tre forskare var inbjudna att föreläsa på KTH den 23 maj.
Göran Finnveden är en av projektledarna och nämner att till och med den ekonomiska organisationen OECD förutspår en minskande tillväxt i ett 50-årsperspektiv.
- Vi har ett behov av att utforska begreppet, oavsett om vi ser det som ett hot, på grund av misslyckad ekonomisk politik, eller om vi ser det som en möjlighet att bygga en hållbar ekonomi.
Forskningsprojektet ska om fem år enligt planen utmynna i en rad scenarier som bygger på tre utgångspunkter; låg tillväxt, nolltillväxt och negativ tillväxt.
Ekonomen Kate Raworth var fram till förra året forskare på den globala utvecklingsorganisationen Oxfam, där hon utvecklade begreppet "Doughnut economy", det vill säga en ekonomi liknande det runda bakverket munk. Hennes föreläsning heter översatt "Kan vi leva i munken?".
Felaktig ekonomisk modell
Kate Raworth arbetar i dag vid både University of Cambridge och vid institutet för miljöförändringar på Oxford University och inleder med att engagerat berätta om bristerna som finns i det traditionella sättet att se på ekonomi som vetenskap, det synsätt som är grunden till alla ekonomutbildningar i världen.
- När du öppnar en lärobok i ekonomi möts du av den här bilden, en cirkulär figur där varor, pengar och arbete cirkulerar mellan producent och konsument. Det är hjärtat av BNP-begreppet. Men det finns ett stort problem, eftersom den här bilden är helt felaktig och saknar fundamentala delar.
Det första är att modellen bortser från den miljö som ekonomin är inbäddad i, det gör att avfall och föroreningar inte finns med. Det andra som saknas är allt det obetalda arbete som exempelvis utförs i hemmet, till stor del av kvinnor, och som är avgörande för mänskligt välbefinnande. Ytterligare en del som saknas är det sociala kapital som finns mellan människor och som skapar tillit i samhället. Begreppet BNP missar också de stora skillnader som finns mellan hushåll och människor. Kate Raworth menar att "BNP per capita" inte finns i verkligheten.
- Vi har växande klyftor i de flesta länder i dag. Allt detta ignoreras av ekonomin.
Hon tycker också att det är uppenbart att värdet i den ekonomiska tillväxten inte når de fattiga människor som behöver det mest.
Kate Raworth påpekar att vi tagit till oss bilden av ständig tillväxt som något positivt, fastän verklig utveckling är något annat.Planetära gränser
Kate Raworth lyfter sedan konceptet med de nio planetära gränserna som utformats av bland annat Johan Rockström på Stockholm Resilience Center. Det är miljöns "tak" som vi inte får slå i, hon kallar det en "låda" runt ekonomin. Det illustreras av en sfär där de olika planetära egenskaperna representeras av "tårtbitar", olika stora beroende på hur långt de har drivits under eller över sin gräns. Men Kate Raworth pekar på att alla mänskliga aktiviteter förbrukar resurser i någon mån.
- Vi använder resurser för att möta våra mänskliga rättigheter.
Här har alltså Kate Raworth sin "munk", för innanför sfären med planetära gränser (överuttag av resurser) finns en mindre sfär - hålet i munken - där det saknas resurser för att möta våra grundläggande mänskliga behov och vi behöver lägga oss i utrymmet mellan dessa områden.
- Det är början på en kompass i utmaningen att få mänskliga rättigheter till alla sju miljarder människor. Den riktigt stora utmaningen ligger framför de samhällen som redan har gått över de planetära gränserna. Vi har aldrig förr gjort något liknande.
Inga enkla lösningar
Kate Raworth är kritisk till de enkla lösningar som ofta presenteras.
- Trenden går mot "Grön tillväxt", och jag är oroad över att så många använder det begreppet, att det är så vedertaget. Det finns ingen diskussion om det är möjligt eller inte. Därför är det här projektet så viktigt. En liten grupp människor som ifrågasätter, säger hon.
Hon menar att vi behöver fundera på vad som är utveckling. Utveckling av ekonomi eller människors välmående?
- Vi har tagit till oss bilden av ständig tillväxt som något positivt. Vi ser till exempel ett växande barn som utvecklas, det är en bild av positiv tillväxt. Men när du redan kan gå, vad är utveckling då?
Hon menar att vi behöver ha ett koncept som liknar en spiral inom "munken", och liknar det med en sufidansare, med flöde och dynamik.
- Vilket sorts ekonomiskt system är kompatibelt med det? frågar hon avslutningsvis.
Mål för framtiden
Varför det är så svårt att förändra det ekonomiska systemet är temat för nästa talare, Ivana Milojevic som är forskare och författare inom sociologi, genus-, freds- och framtidsstudier. Hon är adjungerad professor vid University of Sunshine coast i Australien och gästprofessor vid University of Novi Sad i Serbien, men hon berättar att hon ser sig som både forskare och aktivist.
- Jag blev forskare för att få verktyg för social förändring, säger hon.
Ivana Milojevic blev själv politiskt aktiv i slutet av 1980-talet, men påpekar att samma diskussion pågått sedan 1970-talet. Hon visar en bild på boken Limits to growth (ungefär tillväxtens begränsningar) från 1972 av den amerikanska forskaren Donella H Meadows med kollegor.
- 40 år senare sitter vi fortfarande fast, säger hon. Systemet uppehåller sig självt, med små modifikationer. Jag är verkligen förundrad över detta.
Hon menar att utvecklingen i världen går allt snabbare och samtidigt blir allt mer komplex och heterogen, olika delar av världen utvecklas på olika sätt. Det menar hon gör att människor i allt större utsträckning känner att de inte kan påverka sin framtid.
- Ta klimatförändringarna som exempel, det är överväldigande, hur kan någon hantera det?
Det leder till förnekelse på olika sätt. Hon tar den nuvarande översvämningskatastrofen i sitt hemland Serbien som exempel.
- Människor lägger massa energi på att hantera katastrofer. Tänk om vi la ner en del av det på att förebygga, vi skulle vara mycket bättre rustade.
Att människor inte fungerar på det sättet tror hon beror på hur vi ser på framtiden som något avlägset och bortom vår kontroll.
Men hon menar att det också beror på de underliggande föreställningarna vi har, de berättelser som dominerar om vad exempelvis ekonomi eller framsteg är.
- Det är kopplat till makt, säger hon. De som bestämmer över detta är de som vinner på att systemet bevaras som det är.
Den militära utvecklingen
Ivana Milojevic letar fram en krita och ritar upp ett diagram på svarta tavlan: Ett exempel är den militära utvecklingen som under lång tid såg ut att leda mot minskande militarisering i både Europa och övriga världen. Men sedan hände något, en enskild händelse 9/11 2001, och efter det ökade militariseringen igen, det förändrade allt. Det visar att det är svårt att förutse framtiden.
- Scenarier är viktiga för att kunna diskutera olika framtider, säger hon. Särskilt när det gäller bortom BNP behöver vi ta i beaktande att det inte bara finns en framtid.
Hon påpekar att till synes objektiva och opartiska påståenden kan vara "toppen på ett isberg" av värderingar som döljer sig under ytan, medvetna eller omedvetna.
- Det vi ser och diskuterar är toppen på isberget, ofta överdrivet och med politiska syften, till exempel "överbefolkningen". Men är överbefolkning eller överkonsumtion problemet?
Frågor, lösningar och strategier beror på din verklighetsbeskrivning, dina erfarenheter och antaganden, säger Ivana Milojevic.
De flesta tycker inte att de har en "världsbild" utan att det bara är sunt förnuft och hon påpekar att det gäller forskare också. För de flesta handlar till exempel framtiden om mer teknik.
- Vi kan få tillbaka kapaciteten att påverka genom att förstå alternativa framtider och visualisera de framtider som vi eftersträvar, säger hon. Vi behöver komma på en ny berättelse som är mer inkluderande, säger hon.
Även Peter Victor, ekonom och forskare från Kanada, börjar med att presentera sig som historieberättare.
- Ekonomi är en historia om hur samhället fungerar, säger han.
Han har jobbat med miljöfrågor i över 40 år, både som akademiker, tjänsteman i Ontario miljödepartement och konsult. Han har också skrivit boken "Managing without growth - slower by design, not disaster" (ungefär administrera/hantera nolltillväxt - avsiktligt långsammare, inte genom katastrof) och det är temat för hans anförande.
- Historien om framsteg har till stor del kommit att bli en historia om ekonomisk tillväxt. Tidigare, under exempelvis upplysningen, fanns det även en uppfattning om moralisk tillväxt.
Vi behöver en berättelse som fokuserar på välmående hos människor och natur istället för "högsta möjliga ekonomiska tillväxt" som dikteras av exempelvis OECD.Grön teknik inte lösningen
Peter Victor påtalar det ohållbara genom en graf som visar att uttaget av naturresurser ökade med 100 procent mellan 1900 och 1950, medan det mellan 1950 till 2005 ökade med 700 procent.Den amerikanske fysikern och ekonomen Robert Ayres har förutspått att tillväxten kommer att ha avstannat i USA någon gång 2030-2040.
- Jag tittade på Världsbankens siffror för USA och prognosen stämmer ganska väl, säger Peter Victor, och visar en graf med stadigt minskande BNP, med nollstrecket runt 2030.
I princip gäller samma siffror för Sverige, enligt Världsbanken. Vi når noll BNP-tillväxt runt 2040.
Han visar också bilder på flera rubriker från tidningar som alla handlar om nya fabriker som öppnats.
- Nyheten handlar inte om produkterna de tillverkar, utan om hur många jobb de skapar, det är anmärkningsvärt. Det är inte bristen på fordon som är problemet, det är bristen på jobb.
Han menar också att teknik är hjälpsamt, men inte tillräckligt, och nämner Jevons paradox, en princip som innebär att en ökad effektivisering av en resurs tenderar att öka konsumtionen av den resursen.
- Vi behöver en annan berättelse. Grön teknik är inte lösningen.
Kanada utan tillväxt
Peter Victor har gjort en studie på hur Kanada skulle se ut med ingen eller låg tillväxt. Han visar först att business as usual visserligen ger ökad BNP och en aning minskande arbetslöshet. Men samtidigt ökar utsläppen av växthusgaser stadigt.
- Vi ser också att ökad BNP inte ger mindre fattigdom, påpekar han.
Han visar sedan ett scenario där BNP är noll i vårt nuvarande samhälle utan anpassningar.
- Det är katastrof, med skenande arbetslöshet, fattigdom och statsskuld. Det är detta de flesta ser framför sig eftersom vårt samhälle bygger på BNP-tillväxt.
Så visar han slutligen ett alternativt och bättre scenario med låg- eller nolltillväxt som planar ut efter 2025. Utsläppen av växthusgaser sjunker, liksom arbetslösheten och statsskulden.
- Fattigdomen är den lägsta i världen, säger Peter Victor.
Hans slutsats är alltså att det är möjligt, men det förutsätter vissa förändringar. Det behövs enligt Peter Victor; nya betydelser och mått för framgång, pris på koldioxid, begränsningar på material, energi, avfall och mark (annars finns risk för rekyleffekt), stabil befolkning och arbetsstyrka, mer effektivt aktiekapital, kortare arbetstid, mer generösa sociala skyddsnät samt utbildning för livet - inte bara för arbete.
- Människan är mycket anpassningsbar, det är en kliché men det är sant. Problemet ligger i de ekonomiska institutionerna. Det gör mig oroad, för det finns ett stort motstånd och de förändras långsamt. Men jag tänker på mina barnbarn, det behövs en förändring. Det finns möjlighet för en riktigt fin framtid, avslutar han.
Läs mer på nätet:
Kate Raworth bloggar om "Doughnut economy" på: www.kateraworth.com
Ivana Milojevic är vice redaktör för en tankesmedja som undersöker alternativ för en bättre framtid: www.metafuture.org och www.meta-future.org