Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 23 mars 2012

Hampafynd kan ge dyrbar kunskap

Miljömagasinets skribent Git Skoglund är textilhistoriker och har forskat på en naturvetenskaplig metod att särskilja textilier av hampa och lin. Hampan är en viktig gröda, som ger energi och kläder, och här sätter hon den i ett historiskt perspektiv.

Under medeltiden och fram till 1900-talet tillverkades en fin och mjuk hampa i Italien. Den blev känd som "el ojo de oro", det vita guldet. Inget annat land kunde mäta sig med den mjuka kvalitén, inte ens Japan och Kina har den äldsta traditionen av hampodling till textilier. I den italienska regionen Bologna fanns odlingsarealer med välutvecklade frön till utsäde. En hampsort som nu är utdöende odlades i bergstrakterna och där arbetade både män och kvinnor med odling och tillverkning.


Folkdräkter av hampa och lin.

Hampan som växer på sydliga breddgrader kan bli upp till sex meter hög under en sommarsäsong, ändå är det inte fiberlängden som var avgörande för att tråden fick sin vackra benämning. En bidragande faktor är den välgörande jordmånen i det italienska jordbrukslandskapet.

Kulturhistorien om hampa är en kombinerad odlings- och textilhistoria. Det är i huvudsak till textilier som vi i Norden har använt den snabbväxande plantan. I stort sett är det omöjligt för oss nutida människor att föreställa oss hur dyrbart både en planta eller ett tyg kunde vara från tiden före industrialiseringen.

Småskalighet

Att fibrerna fick en större fetthalt i den italienska jorden bidrog till att den kunde spinnas i tunna kvalitéer. Den kallvattenrötades sedan i dammar och utsattes samtidigt för starkt soljus. Resultatet blev en vit, glansig och mjuk fiber. Denna sydliga hampsort mognar senare och kan därför inte odlas i vårt nordliga klimat.

Att odla en planta till textil är en tidskrävande process. I gengäld så gav den handgjorda varan kvalité, det har den förhistoriska textiltillverkningen bevisat för oss på många sätt sätt, men en viktig och kanske bortglömd del i processen är själva odlingsjorden på vilken hampan ska växa.

Det finns många skogstjärnar i Sverige som fått sina namn uppkallade efter växten och där troligtvis fibrerna rötades. Bara i Jämtland finns det så mycket som tre Hamptjärn, och ett fyrtiotal i övriga Sverige, exempelvis i Dalarna, Värmland och Västerbotten. Det är ingen tvekan om att hampan varit värdefull som en nyttig och allmänt odlad växt och det var på den agrara självhushållande gården som man odlade den.

Idag är det också det småskaliga jordbruket som börjat med odling av växten igen, många jordbrukare vill odla till exempelvis energiändamål eller till isoleringsmaterial. Att odla hampa till textil är däremot en mycket kostsam verksamhet, dessutom är det inte säkert att de EU-godkända frösorterna ger särskilt fina textilfibrer. Men det finns nyodlare idag och på samma sätt som i den äldre jordbrukskulturen så är det bonden själv som ser fördelarna.

Historiska anor

"Hampan är en gröda som gör det möjligt för oss jordbrukare att ta makten över vår egen situation utan mellanhänder. De långa ljusa dagarna gör det möjligt för oss att odla fiberhampa som kan ge oss höga skördenivåer jämfört med regioner med mörka sommarnätter,"så säger en av 2000-talets nyodlare från Västernorrland.

Det är jordmånen, solen och möjligheten till en självständig odling som kan ge oss ledtrådar till om hampan har historiska anor i en trakt. En av de viktigaste näringskällorna är kalken. Det finns några särskilt karaktäristiska kalkrika områden I Europa där växten har och har haft en viktig roll. Om dessutom självhushållningen har funnits kvar länge i ett sådant område så är det sannolikt att det går att finna bevarade hamptextilier.

Till exempel i de transylvanska bergsområdena och runt den franska floden Loire så har grödor som hampa och vindruvor en signifikant och intressant tillhörighet, nämligen att de växer i kalkrik jordmån. I byarna väver fortfarande äldre personer hemtillverkade textilier. Det är förstås unikt i vår tid, men Rumänien har en exeptionellt liten industriell utveckling, så landsbygdbefolkningen måste dryga ut sin ekonomi med odling av olika slag.

Transsylvanien

Överhuvudtaget så finns det ovanligt mycket hamptextilier kvar i Transsylvanien, dessa är både rikt utsmyckade och enkla nyttotextilier. Det intressanta med dessa är att det inte går att särskilja dem från textilier som tillverkats av linplantan. Lin och hampa i folkliga textilier liknar varandra, det finns ett samlingsnamn för alla textilier som utvinns ur växtfibrer och det är linne, men det betyder inte ett tyg av lin, utan endast ett enkelt vävt tyg från en växtfiber. Att särskilja dessa material låter sig inte göras endast med ögats hjälp och att särskilja just hampa och lin har länge varit en gåta inom textilvetenskapen.

De moderna naturvetenskapliga verktygen som mikroskop och DNA-teknik har haft sina begränsningar eftersom hamp- och linfibercellerna är ovanligt lika i sin struktur. En textilfiber består dessutom av celler som inte har en levande kärna, det gör att DNA-teknik är komplicerad och svår att utföra på växtfibertextilier.

Men för att återgå till den välgörande jordmånen så är det med komiskt allvar som vi kan läsa hur major Esaias Sandman som var ledamot i den Kongl. Landthushållningssällskap uppmanar oss att rådfråga naturen:

"När man ska odla en landsort eller hjälpa dess odling, bör man alltid göra sig tvänne frågor, den ena: Vilka nyttiga växter framalstrar naturen där i orten av sig själv? Och den andra: Vilka främmande nyttiga växter är naturen villig att där producera? Då man sålunda rådfrågar naturen och rättar sig därefter får man någon grund för sin odling och kan ej misslyckas. Allt arbete åter mot naturen är till sin princip oförnuft, blir till sin följd uselhet. Mina tankar om Jämtlands lanthushållning och jordbruk skola utgå från den grundsanningen. (Ur En beskrivning från Lockne socken i Jämtland 1818-1821)

Gåtfull problematik

Den jämtländska och transylvanska lantbrukskulturen har mycket gemensamt, men tiderna och platserna är olika. Med de bevarade hamptextilierna kan vi lära oss något om historien, lantbruket och naturens betydelse.

Vid samtal med kvinnor från Transsylvanien är det tydlig hur hampan varit dominerande. Att se skillnad på hampa och lin är ingen konst för någon som under hela sitt liv odlat och tillverkat garn. Det sitter i handens känsla, i den tysta kunskapen. Men i industriellt långtgående länder så måste vi ta till naturvetenskapliga metoder för denna åtskillnad, och det har visat sig att fysiken kan lösa den så länge gåtfulla problematiken.

Vad det innebär i framtiden är att arkeologer och historiker inte längre automatiskt kan tillskriva ett linnefynd till linplantan, utan måste analysera och särskilja fibrerna. Det kommer i sin tur att bidra med förnyad kunskap om jordbrukskultur, natur och om människan i landskapet.




Hampan ger lika mycket energi som andra grödor


Industrial Hemp
(Cannabis sativa L.) - a High-Yielding Energy Crop
Thomas Prade

För att ersätta världens fossila och därmed begränsade energikällor krävs återväxande resurser. Bioenergi är för närvarande den snabbast växande källan för förnybar energi. Bioenergi utvinns ur biomassa som framställs av olika växter och som används för både produktion av biogas och fastbränsle (som trä, spannmål, raps och halm). Thomas Prade utvecklar i boken Industrial Hemp, hans på engelska skrivna doktorsavhandling, industrihampans fördelar som biomassa. Han gör det mycket noggrant åskådligt genom statistik, diagram och även foton.

Hampans energiavkastning för både biogas- och fastbränsleproduktion är lika hög som de flesta andra vanliga energigrödorna i Nordeuropa, eller till och med överlägsen. Prade har undersökt den lämpligaste skördetiden: Om hampan får stå kvar över vintern och inte skördas förrän på våren förbättras egenskaperna avsevärt. Utöver gynnsam energibalans har hampa andra fördelar - till exempel lågt pesticidbehov. Den har en mycket god förmåga att konkurrera ut ogräs. Hampa anses vara en lämplig avbrottsgröda i växtföljder med spannmål.

I framtiden kan industrihampa står sig i konkurrens mot sockerbetor och majs för biogasproduktion och mot perenna grödor för produktion av fastbränsle.

Över 150 olika sorter av industrihampa finns i Europa och Kanada. Den hampintresserade får i en appendix uttömmande svar på bland annat i vilka länder sorterna finns, deras användning och mognadstid på året.

Share