Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Kalendarium - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 25 februari 2011

"Det finns en önskan om ett nytt samtal om tillväxt"

Den brittiske professorn Tim Jackson, som skrivit boken Välfärd utan tillväxt, var nyligen på Sverigebesök. Det blev helt fullt i Malmö och i ABF-huset i Stockholm räckte inte ens den största lokalen till. Till mötet i Riksdagen kom också betydligt fler än väntat. Lasse Karlsson följde besöket och berättar om en andra våg av tillväxtkritik som inte får gehör hos den etablerade makteliten.

Naturligtvis var Tim Jackson glad över mottagandet. Men också förvånad.

- Det här är något nytt.

Detta nya har pågått en tid men när han först presenterade sin bok i London 2009 var tajmingen inte den bästa. Det var den dagen Gordon Brown samlade G20-ledarna för att satsa 1100 miljarder dollar för att få igång världens tillväxt.

- Men sedan har jag mött en växande publik. Det finns helt klart en önskan om ett nytt samtal om tillväxt, säger Tim Jackson.

Han är inte ensam om att erfara detta, i själva verket är han mitt uppe i något som får mig att fråga om vi befinner oss i början av en tillväxtkritikens andra våg. Ett exempel är den rad av böcker på temat som kommit de senaste åren. I november i fjol lanserades också Steg 3 av 33 mer eller mindre kända personer verksamma inom politik, kultur, näringsliv, journalistik och folkrörelser. De lade ut ett upprop på Facebook som på en månad fick 2500 undertecknare. Den brokiga skaran har samlats bakom ett mål som kan tyckas blygsamt men som i själva verket skulle vara en historisk händelse om det blev verklighet: Att föra upp tillväxten som ett problem på den politiska dagordningen.

Initiativtagare till nätverket är en 40-årig doldis som heter Johan Olsson. När vi talas vid bekräftar han mitt intryck att en andra våg för tillväxtkritiken är på väg - det är något som man talar om inom nätverket.

Steg 3 presenterade sig med en debattartikel i Göteborgs-Posten i november. Några av medlemmarna i nätverket skrev senare en replik när Bo Ekman, tidigare Volvo-direktör och SIFO-ägare, numera ledare för Tällbergstiftelsen, överraskade många med att på DN debatt hävda att endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö. Nästa initiativ från nätverket Steg 3 blir Tillväxtforum 2011 som äger rum i Stockholm 14 maj.

Urspårad konsumism

Varför detta intresse för ett nytt samtal om tillväxten? Tim Jackson har själv inget svar men pekar på finanskrisen som han menar är ett exempel på urspårad kreditdriven konsumism.

Johan Olsson tänker att det kanske helt enkelt blivit uppenbart för allt fler människor att den nuvarande kursen är ohållbar.

Gunilla Andersson på Glokala Folkhögskolan i Malmö tror att det finns en kunskapstörst hos många unga människor och nämner ekonomistuderande på högskolenivå som frågar sig varför de inte får lära sig något om ekologi.

Säkert har också klimatfrågan haft stor betydelse. Och kanske är det rentav så att Svenskt Näringsliv har oroats av en växande kritik mot tillväxten?

Strax före jul avslöjade Aftonbladet att organisationen betalat PR-firman Prime över 4 miljoner kronor. De tog hjälp av kända socialdemokrater med förre SSU-ordföranden, numera Prime-delägaren, Niklas Nordström i spetsen för att infiltrera socialdemokratin och fackföreningsrörelsen under och efter valrörelsen 2010. Syftet var att sprida budskapet om "naturlig tillväxt".

Det hela är naturligtvis en skandal för den som har minsta hum om arbetarrörelsens histora och dess mellanhavande med sin huvudmotståndare i form av det organiserade kapitalintresset. Men borgerliga medier struntade i nyheten och i det socialdemokratiska partiets ledning var det med något undantag tyst - man nöjde sig med att skicka fram partisekreteraren Ibrahim Baylan för en intetsägande kommentar. I slutdokumentet från partiets egen kriskommission är tillväxtmålet lika självklart som någonsin.

Kan rörelsen växa?

Frågan är nu om tillväxtkritiken kan växa till en bred rörelse som lämnar reservaten på kultursidorna och bloggosfären och tvingar de styrande att gå in i detta nya samtal. Embryot finns i rörelser som Klimataktion och den pigga Ecoprofile på nätet, kanske rentav i den halvt avsomnade svenska Attac-rörelsen.

Dess ledande namn på den internationella scenen, Susan George från Frankrike, kommer till Stockholm den 7 maj för ett heldagsseminarium om sin nya bok. Den heter Whose Crisis? Whose Future? och är ovanlig på det viset att den på en och samma gång är mycket röd och mycket grön i sina utgångspunkter. Den främsta skottavlan för Susan George är den så kallade Davos-klassen, "eliter utan gränser", som driver och försvarar den nyliberala globalismen.

Väjer inte för problemen

Styrkan med Tim Jacksons bok är att den inte väjer för de problem man möter om man går vidare från alarm och kritik till konstruktiva och självkritiska reflektioner. Svaret på mera tillväxt är nämligen inte nolltillväxt eller negativ tillväxt.

Tillväxtmaskinen är inte ett monster som blir humant och miljövänligt om hastigheten sänks. Tvärtom: då rubbas stabiliteten i hela samhället och det blir kris och kaos. Med andra ord: tillväxtmaskinen, det som Tim Jackson också kallar makroekonomin, måste helt enkelt konstrueras om.

Men vad betyder detta egentligen? Är Tim Jackson i själva verket en vänsterman med en dold agenda? När han föreläste i Riksdagen på Miljöpartiets inbjudan (inga andra riksdagsledamöter än de miljöpartistiska var där) upplevde jag det som att den berömda elefanten fanns i rummet. Den här gången hette elefanten Kapitalismen och dess närvaro var mycket påtaglig när Tim Jackson smulade sönder föreställningarna om grön tillväxt eller om en tjänstebaserad ekonomi - en tillväxt med änglavingar, som Herman Daly säger. Tim Jackson visade hur en korrigerad makroekonomi går på tvärs med kapitalismens grundbult, det kortsiktiga profitintresset. Men ingen förde denna motsättning på tal.

Fyrkantiga ismer

Tim Jackson räds inte att kalla kapitalismen för kapitalism men han använder inte de politiska ismernas fyrkantigheter när han talar om samhället. Det gör att vi som läser honom får spekulera vidare, som Anita Goldman gjorde i sin recension i Expressen då hon skrev att Tim Jackson "argumenterar för att en omläggning av ekonomin, bort från tillväxttvånget, är möjlig inom kapitalismens ramar". Det håller jag inte med om och jag mejlade Tim Jackson, citerade Goldman och frågade honom om han menar att en grön och rättvis ekonomi är förenlig med kapitalism. Svaret löd:

- Det beror helt på vad man menar med kapitalism. Jag håller med dig om att en uthållig och rättvis makroekonomi inte kan uppnås inom det slags kapitalism som vi hittills har sett. En del nyckelfaktorer måste ändras, däribland den ensidiga jakten på privat profit och kapitalägarnas företrädesrätt att fördela överskottet från produktionsmedlen enligt egna mål.

Själv nöjer jag mig med det svaret. Jag tycker inte det är fegt eller taktiskt, snarare intellektuellt hederligt.

När Tim Jackson framträdde i Stockholm påminde Anders Wijkman om tillväxtkritikens första våg.

- Jag minns mycket starkt den dag i april 1972 när Romklubben offentliggjorde Tillväxtens gränser och ställde frågan: Vad händer i framtiden om vi fortsätter på den inslagna vägen? Det blev en mycket bred debatt. Rapporten översattes i 21 länder och spreds i tio miljoner exemplar. Det är för snart 40 år sedan.

- Det dröjde ett tag, fortsatte Anders Wijkman, men sedan samlade de konventionella ekonomerna ihop sig och gick till motattack. Rapporten avvisades. Den påstods förenkla allt och datorernas statistikmodeller ansågs värdelösa. Man hade inte tagit hänsyn till hur smarta människor är, till ny teknologi och nya innovationer. Och om en resurs börjar ta slut kan den alltid ersättas av en annan. Substitution! Budskapet var klart: Mera ekonomisk tillväxt.

Ström av civilisationskritik

Romklubbens rapport var bara ett av inslagen i en mäktig ström av civilisationskritik. Av dokumenten från FN:s första miljökonferens 1972 framgår att tillväxtkritiken var levande i världssamfundet: "Begreppet ?ingen tillväxt? kan inte vara en genomförbar policy för något samhälle men det är nödvändigt att tänka om de traditionella begreppen om syftet i grunden med tillväxt."

Jag är fem år äldre än Anders Wijkman och upplevde på 70-talet den övertygande kritiken mot tillväxtsamhället. Min fru och jag läste humanekologi på kvällarna hos Centrum för Tvärvetenskap i Göteborg och började förstå vad entropi och exponentiell tillväxt är. Det blev klart för mig att ständig tillväxt är en orimlig och katastrofal färdriktning för samhället.

Men nu är frågan sedan länge, med Anders Wijkmans ord i ABF-huset, "stendöd i politiken". Den första vågens tillväxtkritik ebbade ut. Enligt samhällsdebattören Göran Greider blev bland annat Gro Harlem Bruntland 1987 en vägröjare för "den ekomodernism vars centrala budskap är att hög tillväxt och miljöhänsyn inte bara går att kombinera utan till och med förutsätter varandra". Idag är mera tillväxt en överideologi av nästan religiös karaktär - tvärs över alla partigränser.

Läs mer om Tim Jacksons bok här

Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se